Kärlek tur och retur

“Kärlek tur och retur” berättar fem scener ur ett äktenskap. Likt “Memento” börjar man bakifrån, med skilsmässan, utan att berätta för mycket kan de flesta räkna ut hur resten av filmen är uppbyggd. Marion (Valeria Bruni Tedeschi) och Gilles (Stéphane Freiss) träffas på en solsemester, deras liv korsas och en relation inleds.
Det mest positiva med “Kärlek tur och retur” är DVD:n. Inte för att den har ett brett extramaterial, med intetsägande intervjuer och någon dålig dokumentär om inspelningarna. De bästa är nämligen att man kan välja om man vill se filmen i dess originalutseende, eller i kronologisk ordning. De båda versionerna är båda klippta på olika sätt. En del scener som finns i originalet har klippts bort och ersätts med andra i “2×5”-versionen. Upplägget är intressant och ger oss i princip två filmer i en. “5×2”-versionen är den cinéastiska, den artistiska som tillåter publiken att tänka till två och tre gånger extra. “2×5”-versionen är motsatsen, väldigt enkel, och slående förutsägbar – Ozon och hans medproducenter gjorde med andra ord helt rätt i att välja “5×2”-versionen.

Valeria Bruni Tedeschi och Stéphane Freiss gör bra rolltolkningar i en historia som annars är relativt sömning, och framförallt väldigt tunn. Ozon berättar ingenting nytt, vi vet redan hur allting det går till. Ozon visar ofta att han är duktig på att regissera, och “Kärlek tur och retur” övertygar mer än hans senast film “Swimming Pool” gjorde. Fortsätter kurvan peka uppåt med samma precision kommer det bli intressant att se vad Ozon har att bjuda på i framtiden.