En kärlekssång till Bobby Long

Pursys moder: Lorraine har dött, de två har inte sett varandra eller talat på flera år, men hon bestämmer sig i slutändan för att åka på hennes begravning. Väl framme i moderns hemstad finner hon ett hus som är en del av hennes arv, som dock skall delas med två alkoholiserade herrar vid namn Lawson Pines & Bobby Long. Är det verkligen Lorraines vilja, och finns det en slug baktanke till detta något oväntade drag?
“En kärlekssång till Bobby Long” är en väldigt lugn och avskalad film. Den stressar inte i onödan och bjuder på vackra panoreringar och ett övertygande skådespel från huvudrollstrion och birollsinnehavarna. En bitter och dekadent livsstil porträtteras i den amerikanska landsbygden tillsammans med sökandet efter sanningar och lösningar på personliga problem. Den karismatiske Bobby Long spelas av en åldrad John Travolta som ger bilden av en besviken man som söker tröst i spriten samt bygger sin vardagliga kommunikation på att citera kända och mindre kända personer. Scarlett Johansson är i sedvanlig maner begåvad och matchas perfekt med den relativt okända, men dock charmige Gabriel Macht som spelar Lawson, en författare mot sin vilja.

Ett välpolerat drama utan större överraskningar, och härliga stunder av situationskomik. En film som drivs framåt av skådespelarna och en intressant historia draperat i akutiska gitarrer. Har du fastnat för filmer som “The Station Agent” och “American Splendor” är denna ett absolut måste.