Världarnas krig

“Världarnas krig” är baseras på H G Wells skrämmande roman om marsinvånare som invaderar jorden. Den filmatiserades 1952 och anses vara en av tidernas bästa science fiction-filmer. Den fick en Oscar för bästa specialeffekter och innehåller med den tidens mått mätt både bra spänning och action. Nu 53 år senare kommer Steven Spielberg med en nyare version.
Inledningsvis får vi följa Ray (Tom Cruise) som jobbar i hamnen. Han är expert på att flytta containers och kan flytta 40 stycken i timmen något som innebär att hans chef ber honom att jobba över. Ray vägrar och åker hem. Där står hans före detta hustru Mary Ann Ferrier (Miranda Otto) och väntar med hennes nya man. Hon har haft barnen för veckan och nu ska de tillbringa helgen hos Ray som är deras riktiga far. Det dröjer inte länge innan himlen börjar dra i hop sig och skiftar drastiskt och en massa blixtar uppstår. Det är någonting som inte stämmer och människor flockas på gatan för att se vad som pågår.

Filmbolagen vet att “katastroffilm” lockar till sig många besökare och lägger därför åtskilliga miljoner på att få effekterna så realistiska som möjligt. Det ska kännas så levande och så verklighetstroget att man nästan tappar andan. Jag måste också delge att jag blev imponerad av de maffiga effekterna. Det är bitvis en mycket underhållande film, den börjar bra och det är lätt att ryckas med. Dakota Fanning som spelar Tom Cruises dotter är i en klass för sig. Den blott 11-åriga flickan spelar så bra och så övertygande att hon gång på gång överglänser Cruises tafatta skådespelartalanger.

I en intervju berättade Spielberg och Cruise att de arbetat mycket fort för att få filmen klar i tid och det märks. Vissa scener känns som ett rent hafsverk. Allt bara för att hålla sig inom tidsramen. Det verkar som att man har valt effekterna i första hand och skådespelarna i andra.
Jag drog en del likheter med “Jurassic Park”. Tänk er att stora T-rex springer omkring utanför ett hus och letar efter människorna. Så känns det ibland när Cruise med barn ska gömma sig ifrån marsianerna. Vissa scener är riktigt spännande och min nyfikenhet håller i sig filmen igenom, trots att den ibland dalade. Att tekniken inom filmvärlden gått framåt är det ingen tvekan om. Hade skådespeleriet varit i klass med filmens effekter hade det blivit något helt annat.