Gustaf

När jag sjönk ner i den sköna fåtöljen var mitt humör knappast på topp. Jag var trött och hade haft en tråkig dag bakom mig. Min förhoppning inför filmen var att lägga den dåliga dagen bakom mig och bli glad. När jag efter filmen reser mig från min fåtölj är jag inte mycket gladare eller piggare än vad jag var innan jag såg den.

När jag såg “Lost In Translation” blev jag positivt överraskad över Bill Murray. Att jag därför hade stora förväntningar på honom var inte konstigt. Bill Murray hade en väldigt otacksam roll som katten Gustaf. Jag vill dock inte säga att Murray gjorde bort sig. Utan han var snarare filmens enda förhållning. Utan Bill Murray hade denna film inte klarat sig långt. Nu klarade den sig inte heller särskilt långt, bland annat på grund av ett mycket tunt manus, dåliga skådespelarprestationer samt en häpnadsväckande dålig animering av huvudpersonen Gustaf.

Filmen utspelar sig givetvis i USA. Gustaf får en dag en ny lekkamrat i form av hunden Ådi. Gustaf känner stor avundsjuka på hussen John som inte ägnar lika mycket tid åt honom. Sedan utspelar sig ett mycket förutsägbart svartsjukedrama, som varken är särskilt roligt eller spännande.

Som yngre beundrade jag Gustaf och såg hans serier så ofta jag hade möjlighet. Jag tycker därför att det är synd att Peter Hewitt gör en så dålig film av en så barnkär karaktär. Det slarvigt skrivna manuset visar att människorna bakom filmen snabbt, enkelt och känslolöst gjort filmen åt de yngre Gustaffantasterna. Något som är väldigt synd med tanke på hur många som gillar denna karaktär.