Schindler’s list

Med en budget på drygt 25 miljoner dollar producerades den flerfaldigt Oscarsbelönade filmen “Schindler’s List” i början av 1990-talet. Steven Spielberg gjorde sin kanske bästa långfilm någonsin. Trots en speltid på över tre timmar bibehåller filmen en hög kvalitet under hela speltiden och resultatet blev minst sagt förstklassigt.
Oscar Schindler är en medelålders överklassman och medlem i nazistpartiet. 1939, just som Tyskland startar sina anfall mot övriga Europeiska länder bestämmer sig Oscar för att satsa sina pengar i tillverkning av krigsmateriel. Med hjälp av billig arbetskraft i form av judar tjänar han enorma summor och blir allt mer framgångsrik. Hans affärer går bra fram tills de att militären beordras att “rensa” Krakows getton från judiska invånare. Han fråntas då alla sina judiska arbetare och försöker komma fram till ett sätt att skaffa tillbaka dem. Med hjälp av sina enorma ekonomiska resurser och sin goda relation till sina partikamrater kan han efter många dispyter få tillbaka sina arbetare. I takt med att kriget fortgår får han också en förståelse för vad det är som han egentligen ställer sig bakom när han varje dag sätter på sig sin kavaj med svastikakorset instucket i kavajslaget. Oscar blir allt mer human vilket senare bidrar till att över tusen människoliv besparas.

Manuset är skrivet utifrån en novell, som bygger på en verklig händelse. Det märks tydligt att Spielberg har kryddat sin historia genom att vid upprepade tillfällen exemplifiera några av de otaliga mycket skrämmande övergrepp på människor som skedde under kriget. Det ger den som ser filmen en omedelbar instinktiv avsky mot de nazister som gjorde sig skyldiga till dessa vedervärdiga aktioner.

Han har med hjälp av ett skickligt foto, välskriven klassisk musik och briljanta skådespelare lyckats skapa en stämning som gör att filmen rakt igenom känns äkta. Den förmedlar kärlek och hat, dessa två ord är de viktigaste som han tagit fasta på och jobbat med.

Spielberg har valt att filma i svartvitt. Främst av den orsaken att han själv och många andra i media upplevde allt utan färg under krigets dagar. Dessutom är det lättare att smälta det våld som gång på gång synliggörs i filmen när färg saknas. Stearinljus och den lilla flickan i röd kappa är allt som visas i färg. En lysande idé för att skapa känslor av medlidande och kärlek.

Så till skådespeleriet, som enligt mig är en av de bästa bitarna i hela filmen. Utan Liam Neeson som Oscar Schindler eller Ben Kingsley som Itzak Stern är jag helt övertygad om att denna film inte skulle ha blivit vad den är. Man får inte heller glömma den känslokalle Goeth som spelas av Ralph Fiennes. Som gång på gång visar att han med glädje avrättar judarna. Han är otroligt autentisk i sin roll och spelar lysande mot Liam. Deras dialoger är så välspelade att det är svårt att låta bli att kalla denna film för en av de bästa som gjorts.