Full Metal Jacket

Sju år efter Stanley Kubricks senaste film “The Shining” så var han tillbaka med en film i en helt annan genre. Denna gång ville han skildra Vietnamkriget och gjorde en ganska annorlunda skildring. Istället för att satsa krutet på explosioner och ond bråd död så visade Kubrick upp en sida där karaktärerna stod i fokus och hur människor förvandlas till iskalla mördare. Denna film har ett mycket starkt antikrigsbudskap och ger också en kraftig känga åt den amerikanska militärutbildningen under Vietnamperioden och kanske också rent generellt. Kubrick visar upp ett synnerligen rått och hänsynslöst inpräntande av ett budskap som i krig säkerligen är en nödvändighet. Kubrick visar också upp fysisk och mental mobbning på soldaterna, allt för att härda dem inför den kommande uppgiften.
Full Metal Jacket är uppdelad i två partier. Första halvan av filmen skildrar huvudpersonernas resa genom en hårdnackad utbildning vars syfte är att bli likgiltig inför döden och att döda. Vi får följa menige Joker, Gomer Pyle, Cowboy och resten av de nyligen rekryterade, bli drillade av en fruktansvärt hänsynslös sergeant spelad av R. Lee Ermey. Den andra halvan utspelar sig i Vietnam där vi får se hur det går för de nyutexaminerade soldaterna redo att skjuta på allt som rör sig. Första halvan är den som utmärker sig mest och det är också halvan som är bäst. Dialogen är knivskarp redan från första sekunden och Hartman, sergeanten, gapar och skriker åt alla och visar ingen nåd mot någon. R. Lee Ermey gestaltar karaktären med bravur och stjäler hela showen under den första halvan. Rollen gav honom sedan en nominering för en Golden Globe. Ermey har tjänat den amerikanska militären som instruktör och var först med som assistent och rådgivare. Kubrick blev så imponerad av Ermey att han gav honom rollen som Hartman. Nästan all dialog från Ermey är improviserad av honom. Det är mycket satir och det blandas allvar med en något mörk humor.

I centrum står också menige Joker, spelade av Matthew Modine, som tog värvning för att få skjuta folk. Han är filmens centrala karaktär som berättar filmen och det mycket ur hans synvinkel vi får ta del av historien. Andra karaktärer är Gomer Pyle, spelad av Vincent D’Onofrio, som blir den utsatte figuren i filmen. Han trackas ner av sergeanten och hans psyke bryts sakta men säkert ner. D’Onofrio gör en felfri insats och man kan inte annat än tycka synd om honom. Han visar upp en väldigt mänsklig men samtidigt tragisk figur som inte står ut med utbildningen.

I den andra halvan så byter filmen ton och tappar tempo. Dialogen är inte lika vass och den något humoristiska tonen som återfanns i den första timmen är som bortblåst. Allvaret tränger sig på när Joker och hans gelikar får känna på Vietnamkriget. Kubrick visar upp några krigsscenarion för att stegra tempot men fortfarande är det väldigt karaktärsdrivet. Man får en mer inblick i deras vardag då de raggar upp prostituerade och bara tar det lugnt i barackerna. Nya ansikten dyker upp och Joker får följa med en pluton på uppdrag.

Full Metal Jacket är inte den bästa krigsfilmen som finns och heller inte den bästa Vietnamskildringen heller. Men den är helt klart bland dem främre i ledet. Just karaktärerna och den rappa dialogen i höjer filmen flera snäpp. Det finns vissa sega och oinspirerade partier, särskilt i del två men dessa är få och Kubrick bevisar ännu en gång att han hanterade de flesta genrer han gav sig in på.