Tsotsi

Utan hopp eller framtid i en förfallen kåkstad, med utsikt över Johannesburgs skyskrapor och ändlösa fält, sitter Tsotsi. En gravt kriminell ung pojke som drivs av hat och ilska vars vardag går ut på att överleva ofta till priset av att förstöra en annan människas liv. När Tsotsi stjäl en bil samt skottskadar en kvinna anar han inte att det är det första steget mot att börja ifrågasätta sig själv och hela sin situation. Allt tack vare en tre månaders gammal baby som befinner sig i baksätet på bilen.
Regissörens Gavin Hood tolknings av Athol Fugards novell med samma titel är en resa mellan klasser och en historia om en ung pojkes mentala vandring till att bli en vuxen man. En man som vågar bryta mönstret och vågar ta ansvar för sina handlingar. Med lysande skådespelarinsatser, smarta vinklar och ett helt fenomenalt soundtrack är det inte så konstigt att den är Sydafrikas Oscarsbidrag i kategorin icke-engelskspråkig film. Presley Chweneyages porträtt av den plågade Tsotsi imponerar och tillsammans med många andra okända skådespelare skapar de en känsla av nästintill dokumentärfilm.

Fotot i extrem widescreen berättar sin egen historia genom breda vyer över fattigdom och välfärd. Som publik tvingas jag hela tiden att göra val huruvida jag skall förstå Tsotsi eller inte, och medan historien sakta nystas upp blir allting mer och mer tydligt varför människan tvingas att göra vissa val eller varför vi beter oss på vissa sätt. Mycket utrymme för egen tolkning, men samtidigt väldigt smarta kameravinklar som används för att tolka situationer på olika sätt. Musiken i filmen är sydafrikansk kwai-musik, en energisk rytmisk, hiphop som dundrar och dånar och bidrar till intrycket av att filmen är independent, men ändå samtidigt redo för en större publik.

Filmen kan sammanfattas enkelt med nio ord. Inget barn föds ont, utan imiterar bara sin omgivning. Tsotsi är en film som etsar sig fast i minnet ett bra tag, den har ett lagom tempo och känns varken konstlad såväl som krystad. En mycket stark film som träffar rakt i solarplexus tack vare dess starka scener och en välberättad historia.