School of Rock

Vad får man om man blandar en lektion i rockhistoria, en excentrisk gitarrspelare med starkt självförtroende och en klass barn som har en förvånansvärd talang när det gäller att spela instrument? “School of Rock”.
Detta är en varm komedi som handlar om Dewey Finn, en man som gärna vill lyckas i musikbranschen. Detta har han inte haft tur med än. Han blir utkastad från sitt band och när tillfället kommer bestämmer han sig för att tjäna extrapengar som rektor under ett falskt namn. Efter ett tag inser han att de tioåriga barnen i hans klass kan spela instrument och han har ett gyllene läge att skapa ett nytt och bättre rockband.

“School of Rock” är Jack Black personifierad. Filmen skrevs faktiskt för Blacks skull, vilket märks i hans skådespeleri. Vissa känner igen denna skådespelare från “High Fidelity” där han spelar en lika excentrisk expedit i en skivaffär. Där säljer han endast skivor till de som verkligen tycker om och förstår musiken. Man skulle kunna tro att detta är en film om samma karaktär. Han har en väldigt stark passion för rockmusiken. En odödlig gnista och karisma som är tillräckligt stor för att hålla upp hela filmen.

Detta är en underhållande och varm komedi som kan ses av människor i alla åldrar. Barnen kan skratta åt Jack Black och kanske till och med uppskatta de dåliga barnskådespelarna. Äldre personer kan njuta av det utsökta musikvalet som består av klassiska 70-tals rockband med Led Zeppelin och AC/DC i spetsen. Och trots att den är fylld av många klichéer och förutsägbara händelseutvecklingar bör man rensa hjärnan från dessa ord och endast se filmen som en avslappnad komedi med en rolig och engagerad huvudrollsinnehavare.