Förälskad, förvirrad

Fransk film är ofta bra film, och den blir bara bättre. “Förälskad, förvirrad” hade kunnat bli ytterligare en i raden av bra franska filmer. Föregångaren, “Den spanska lägenheten” var både rolig och välgjord – två drag som dess uppföljare inte är lika bra på.
Xavier har nyligen fylt 30 år och lever ett relativt hektiskt liv. Han försöker få tiden att räcka till för både jobb, kärlek och vänner, men lyckas föga. I takt med att hans skribentjobb blir fler, och bunten med papper växer glömmer han bort sina vänner och snart har han knappt några kvar. Kärlekslivet går inte mycket bättre, samtidigt som han försöker hitta den perfekta tjejen har han fortfarande kontakt med sitt ex, och till slut blir det väldigt rörigt. Kortfattat är “Förälskad, förvirrad” en berättelse om en man, och hans liv.

“Förälskad, förvirrad” är en lekfull film, kanske lite väl lekfull. Man tar sig glatt friheter att leka med såväl bildspråk som klippningar. Och även scenerna är ofta gjorda med en skämtsam ton som inte alls fungerar särskillt bra. Visst är det roligt ibland och jag kan inte förneka att jag ofta satt och log. Men det känns ändå som att filmen skulle behöva finslipas lite, ibland får jag känslan av att man fick lite bråttom när filmen väl var färdiginspelad. Själva efterarbetet känns lite förhastat, som att man bara har slängt in en rad effekter och sedan snabbat på för att filmen skulle gå upp på biograferna så fort som möjligt.

Nästa problem är manuset. De händelserika momenten är fokuserade till några få minuter då och då, och däremellan blir det ofta oerhört långtråkigt. Man radar upp scener som egentligen inte har någon betydelse alls, och det känns som att vi får se samma saker om och om igen. Sedan går det en halvtimme med fortsatt onödiga scener innan man får se några minuters underhållning, och sådär håller det på gång på gång – i drygt två timmar.

En av de få saker som imponerar är den fantastiska skådespelarensemblen som man har lyckats få ihop. Romain Duris (Mitt hjärtas förlorade slag) och Audrey Tautou (Amèlie från Montmartre) är två delar av den fantastiska skara som utgör rollistan. Tyvärr lyckas inte ens dessa skådespelare prestera sitt allra yttersta. Dels beroende på ett manus som inte kräver speciellt mycket av skådespelarna, dels på grund av att hela produktionen känns ganska slapp. Det känns inte som att någon, vare sig skådespelare, regissör eller manusförfattare har gjort sitt bästa.

I grund och botten är “Förälskad, förvirrad” ingen dålig film, men en rad småfel ger ett helhetsintryck som inte är mycket att hurra för. Att så många skådespelare skrev på för rollerna är dock värt en eloge, och skådespelarna tillsammans med de få roliga sekvenserna räddar filmen från ett riktigt magplask.