The Constant Gardener

Fernando Mereilles skapade stor uppmärksamhet med sin utmärkta film “Guds stad” häromåret. Den var fylld av en fin fingertoppskänsla för filmskapandet som i alla fall gjorde mig nyfiken att se vad mer han kunde åstadkomma. Alltså var mina förväntningar ganska höga på “The Constant Gardener”.
Tessa Quayle (Rachel Weisz) är en aktivist engagerad i mänskliga rättigheter. Hon är gift med diplomaten Justin Quayle (Ralph Fiennes) och har följt med honom till Afrika. En dag hittas Tessa mördad och huvudmisstänkt är den svarta läkare hon hade som ressällskap. Hennes man är en timid och opassionerad människa, Tessas motsats, och ingen förväntar sig att han ska ta saken i egna händer. Han överraskar dock alla genom att själv gå till botten med vem som mördade hans hustru och varför. Han börjar samtidigt nysta upp en konspiration som är större än han någonsin kunde ana.

John Le Carré är ingen av mina favoritförfattare, mycket på grund av hans fragmentariska berättarstil med många olika trådar. Paradoxalt nog är det densamma som gör att filmatiseringen fungerar så väl. De som läst Le Carré vet att konspirationsteorier och skuggspel är hans favorit-tema. De vet dessutom att lösningen i slutet av historien aldrig är så uppenbar som man till en början kan tro. Här finns mycket av den varan även om handlingen är förflyttad från kalla krigets spioner till den moderna rovkapitalismens skamlösa utnyttjande av världens fattiga. De två världarna har dock mycket gemensamt och denna historia visar att Le Carré utan problem klarar även denna miljö. Le Carrés solida bok har också god hjälp av Mereilles utmärkta regi när den ska föras över till filmformatet. Precis som i “Guds stad” lyckas Mereille skapa en intensiv kontakt mellan tittaren och det som händer på duken. Mereille lyckas också hantera den komplicerade strukturen i filmen med oräkneliga tillbakablickar på ett bra sätt. Trots många hopp i tiden blir det aldrig svårt att hänga med i handlingen och pusselbitarna i historien faller elegant på plats en efter en. Även skådespelarinsatserna förtjänar ett extra omnämnande. Både Ralph Fiennes och Rachel Weisz är strålande i sina roller och de understöds av en birolls-ensemble som är i det närmaste perfekt.

“The Constant Gardener” är en upprörande film som behandlar ett svårt och på många sätt obehagligt tema. Den är ett politiskt inlägg i debatten om fattigdom och tredje världen i formen av en thriller, dock utan att kännas predikande vilket är viktigt att nämna. I mitt tycke är det en utsökt film som fungerar på samtliga plan och lyckas vara på samma gång mänsklig, spännande och dessutom intellektuellt utmanande. “The Constant Gardener” är bland det bästa jag sett i år.