Bourne Ultimatum

Jason Bourne, ex-CIA-agenten som står utan identitet fortsätter sin jakt på sitt sanna jag. I vägen står dock hans egna uppdragsgivare. Bourne jagas av människorna som gjorde honom till den han är och på köpet har han förlorat både sitt minne och den han älskade mest. “Bourne Ultimatum” är jakten, där inte ens de farligaste yrkesmördarna kan stå i Bournes väg.
Precis som vanligt när Paul Greengrass sitter i registolen kan vi vänta oss ett innovativt foto och klippning som får självaste Thelma Schoonmaker att blekna. Vad som utmärker Oliver Woods foto och Christopher Rouses klippning är att båda ger intrycket av att ha jobbat som en enhet. Samtidigt som Greengrass väljer att skaka om kameran och på så sätt minska strukturen i de intensiva scenerna, gör Wood och Rouse sitt bästa för att få publiken förstå, vilket vi gör.

Paul Greengrass är en mästare på att skapa hög intensitet och i “Bourne Ultimatum” lyckas han också få med sig publiken. Genom att låta publiken veta minst – ibland är vi i Jason Bournes huvud och ibland är vi de jagande agenternas huvuden – lyckas han skapa sympati för en karaktär utan personlighet. Men han lyckas inte riktigt behålla samma frenesi filmen igenom, utan blandar friskt välplanerad action med tröttsamma transportsträckor.

I den namnkunniga rollistan är det fram för allt David Strathairn och Joan Allen som utmärker sig mest. Matt Damon gör ett gott dagsverke och Julia Stiles känns mest vilsen i sin roll. “Bourne Ultimatum” handlar dock inte om skådespelarna. Det här är en riktig actionfilm. När publiken applåderar Matt Damon efter att ha vunnit ett slagsmål, känns det rätt tydligt vem filmen går hem hos.

Scenerna som leder fram till de spridda applåderna, slagsmålen, biljakterna och allehanda actionsekvenser är välgjorda. Som tidigare nämnts, kombinationen av kameraarbetet och klippning skapar en perfekt symbios. Scenerna i sig är dock på gränsen för långa och tio minuter med yviga kameror och avsaknaden av repliker är i högsta laget.

Den tredje Bourne-filmen är den bästa i serien, även om det mer eller mindre bara är en film om folk som jagar varandra. Historien är tunn och du bör ha sett föregångarna för att hänga med. Avslutningsvis, för mig, som gärna vill se någonting nytt, råkar “Bourne Ultimatum” vara alldeles för repetitiv för att jag ska vara helt nöjd.