The Kingdom

Det är lätt att man släpper lite på garden och möter amerikansk film med “Black Hawk Down”-perspektiv på utlänningar, med vissa föreställningar om att hela produkten ska vara förpackad i intelligensbefriad och intetsägande handling tillsammans med alldeles för höga produktionsvärden. Det är lite därför “The Kingdom” utvecklas till något obehagligt.
Efter en terroristattack i Saudiarabien, som främst drabbar amerikanska medborgare, engageras några FBI-agenter under ledning av Ronald Fleury (spelad av Jamie Foxx) för att lösa konflikten. Av anledningar som den orädde kolonisatören Fleury (och publiken) ändå skiter fullständigt i, får agenterna inte resa in i landet. Och efter det explosionsrika och våldsamma anslaget vaggas filmen in i ett segt dialogparti som bara syftar till att ge agenterna tillstånd att resa in i Saudiarabien.

Väl inne i landet utvecklas filmen till något som skulle kunna vara en måttligt engagerande polisserie där handlingen kretsar kring att hitta bevis som ger ledtrådar om vem som kan ligga bakom de hemska terrordåden. Givetvis landar “The Kingdom” på en klurighetsnivå som innebär att FBI-agenterna aldrig har mer än en misttänkt skurk, men det är mindre viktigt. Hela filmen känns nämligen från första bildruta sammansatt för att stryka under och leda fram till den poäng som också verkar finnas i “Black Hawk Down”. Efterhand omvänds i stort sett alla araber och går från sitt någorlunda nyanserade jag till att bli skoningslösa dödsmaskiner, som utan dödsfruktan kastar sig över de amerikanska agenterna. Jag har full förståelse för alla som lämnar biografen under den här scenen.

Det är synd. För vad som följer på den scenen, precis innan eftertexterna börjar rulla, berättar mer om människans inneboende ondska och främlingsfientlighet än vad någon Hollywoodfilm lyckats formulera för mig de senaste åren. Det är en obehaglig och ärlig skildring av relationen mellan den muslimska kulturen och den västerländska. För filmindustrin är den väldigt hoppingivande.