Animal House

Vissa filmer ligger till grund för att en genre skall blomstra i generationer. John Landis & Harold Ramis film “Animal House” (Deltagänget) är precis en sådan film. Collegefilmsgenren startade i samma sekund som John Belushis karaktär Bluto ogenererat pissar över byxorna på två vilsna studenter som av en slump hamnat på fest hos den värsta studentföreningen på Farber College.
Kaxige Stifler från “American Pie”, surfaren Spicoli från “Fast Times At Ridgemont High” eller de kvinnosugna grabbarna i “Porkys”. Ingen av dem är någonsin i närheten av galleriet av figurer vi träffar i “Animal House”. Bluto, Uttern, Flundran, Hoover, D-Day och Pinto är killar vi alla säkert kan relatera till. Kanske en gammal vän från grundskolan? Möjligtvis en grannpojke i radhuslängan? Det blir aldrig överdrivet, samtidigt som humorn är rå, men hjärtlig. Nakenhet, alkohol, underbar musik och david vs goliath-syndromet pusslas lättsamt ihop och bildar en fungerande symbios från allra början till det något kaosartade slutet.

“Animal House” släpptes i kölvattnet av den första Star Wars-filmen, 1978. Tolv år senare dök filmen Road Trip upp, vars koncept uppkom i samband med inspelningen av “Animal House” men fick strykas med hänsyn till filmens längd. En scen i den äldre filmen avslöjar kopplingen väldigt tydligt. Ivan Reitman jobbade som producent på filmen, medverkade även i produktionen av Road Trip.

Ett roligt manus fungerar inte utan talangfulla skådespelare och filmen har flera stycken även om en lyser starkare än alla andra. John Belushi som tyvärr avled i en överdos den femte maj 1982 är helt fenomenal som galningen Bluto Blutarsky. Kevin Bacon, Karen Allen, Tom Dulce (Oscarsnominerad för rollen i Amadeus), Tim Matheson och slutligen Donald Sutherland som läraren utan större moraliska betänkligheter när det kommer till droger eller sex med sina elever. “Animal House” har fått mig att skratta högt sen jag var riktigt liten. Det är en enkel film som glider behagligt fram bland snuskiga skämt och idiotiska upptåg som bör tilltala alla personer med ett välutvecklat sinne för humor. Grundpelaren för många komedier idag – scenerna ur Animal House är repriserade så många gånger under årens lopp att jag slutat räkna. Egentligen bryr jag mig inte. Jag ser hellre originalet en gång till.