Nightmare Before Christmas

Det är julafton. Kalle Anka, presenter, julpynt och julbord är traditioner som man verkligen inte får missa denna dag som alla längtar till. Den där känslan av att sätta sig ner och titta på Kalle Ankas julafton precis efter att man har ätit julbord är underbar. Däremot har man missat en tradition som skulle passa perfekt in bland dessa. Man borde visa “Nightmare Before Christmas” på SVT, för det finns få filmer med samma julstämning som passar både stora och små.
Jack Skellington är den okrönte kungen av halloweenstaden där alla möjliga otäcka karaktärer figurerar. Det finns få städer med den sammanhållning som halloweenstaden, och varje dag går ut på att förbereda sig inför nästa Halloween. Efter många års firande av denna högtid har Jack tröttnat på att fira detta, och råkar av en slump hamna i juletidens land. Han blir helt fascinerad av all snö, färgglatt pynt och glädje, därför bestämmer han sig för att kidnappa jultomten och låta Halloweenstaden ta över julhögtiden.

Tim Burtons senaste alster, “Corpse Bride” är en stop-motion film med hans typiska humör, snygga miljöer och lite sång såklart. Utöver detta projekt har han tidigare haft ett finger med i skapandet av “Nightmare Before Christmas”, där man använde sig av samma stop-motion och där man känner igen många av de drag som Burton har låtit flyta över “Corpse Bride”. Dock är det inte Tim Burton som står helt bakom rodret i ” Nightmare Before Christmas”, utan det är Henry Selick som står för regin till denna underbara lilla julfilm. Det finns många anledningar till varför jag förklarade denna film i meningen innan som underbar och liten. Liten eftersom att den endast är 76 minuter lång, men under dessa 76 minuter hinner man få in många olika saker. Färgglada karaktärer, vackra sångnummer där sångerna fastnar länge och får en att längta efter soundtracket till filmen, samt att allt är så snyggt gjort att man bara vill trycka på pausknappen och njuta av den vackra estetiken. “Nightmare Before Christmas” är en fröjd för ögonen, samt för öronen och det är en fröjd som man vill uppleva många gånger om.

“Nightmare Before Christmas” kan beskrivas med många olika ord, vilket visar att det är en mycket varierad film, trots den knappa tiden. Det är en film med mörka undertoner, men samtidigt med mycket romans. En film med otäcka personligheter, men som samtidigt kan få ur sig komiska saker. Det är en skruvad komedi med ljuvliga sångnummer, som man bara kan luta sig tillbaka och njuta av. Allt detta får plats på 76 minuter, och intressant nog känns det fortfarande som en lång film. En kort, men samtidigt lång film, fylld med kontraster som inger en mycket stark julkänsla. Det borde vara självklart att varje hushåll ska kunna se “Nightmare Before Christmas” på julafton, eller någon dag innan, eftersom det räcker med att lägga ner lite mer än en timme på denna film för att fylla sig själv med den julstämning som krävs.