Them

“Them” är en fransk skräckfilm som utspelas i Rumänien och som av okänd anledning fått en engelsk titel i Sverige. Filmen är producerad av Richard Grandpierre (Irréversible, Vargarnas pakt) och är regisserad av David Moreau och Xavier Palud. Det är de båda regissörernas långfilmsdebut och de har tidigare hållt till i reklambranschen.
Clementine (Olivia Bonamy) och Lucas (Michael Cohen) är ett franskt par som flyttat till Rumänien. Hon arbetar som lärare på franska skolan och han är författare. De har köpt ett palatsliknande, men nedgånget, hus långt ute i skogen där de bor. En natt hör de konstiga ljud och snart bryter helvetet löst.

I pressmaterialet till “Them” görs en stor sak av att skräckfilmerna under de senaste åren fått en sorts revival. Producenten Grandpierre menar att många skräckfilmer med innovativa historier och grepp görs numera och att skräckfilmen som genre mår bättre än på mycket länge. Själv är jag av en helt annan åsikt, nämligen att skräckfilmen visserligen fått en volymmässig revival (det görs massor av dem) men att den allra största delen av filmerna är hopplöst formelbundna och helt utan egna och fräscha ideer. Visst finns det nydanande filmer, exempelvis “SAW” när den kom ut, men de flesta följer snarare än leder. Tyvärr känns “Them” som ännu en onödig produkt i genren. Framför allt väcker den ett antal frågor. Hur kan exempelvis en film som bara är knappa 80 minuter lång kännas så fruktansvärt seg? Varför händer det ingenting de första 40 minuterna? Varför är det så kolsvart att vi inte kan se vad som pågår? Största delen av filmen består av människor som springer och skriker i mer eller mindre kompakt mörker, jagade av en fladdrande kamera. Alternativt rör de sig i ett stroboskop-liknande blinkande. Båda tillstånden är bra på att ge publiken huvudvärk, men inte mycket annat.

Det finns många saker jag ogillade med “Them”. Egentligen handlar inte filmen om någonting. Istället får vi minimalt med bakgrund innan kaos utbryter helt oförklarligt. Att bygga under karaktärerna åtminstone lite och ge lite bakgrund borde vara relativt lätt om filmen nu är “baserad på verkliga händelser” som pressmaterialet säger.

Skådespelarna har knappt några repliker vilket gör det svårt att uttala sig om dem. Det enda som egentligen räddar filmen från lägsta betyg är att den dels är barmhärtigt kort, dels att den åtminstone undviker att vältra sig i onödigt blodiga effekter som så många andra skräckfilmer på senare tid. Skrämmande eller spännande blir aldrig “Them” och jag kan komma på många roligare sätt att spendera 80 minuter av min tid.