This is England

Brittisk film har alltid fascinerat mig. Flera av de absolut bästa filmerna jag har sett är brittiska – och vad jag kan minnas har jag aldrig sett en brittisk film som varit riktigt dålig. Kanske är det för att vi i Sverige endast får se de riktiga guldkornen, eller också är det helt enkelt så att brittisk film har en hög lägstanivå. Faktum är att sommarens två kanske bästa filmer, “This is England” och “Trångt i Kistan” båda är brittiska produktioner.
“This is England” utspelar sig i 80-talets England, under en tid då Margaret Tatcher styr landet och Falklandskriget pågår för fullt. Under denna kaotiska period får vi följa Shaun, en 12-årig kille vars far har gått bort i kriget och som har det svårt såväl hemma som i skolan. En dag, på väg hem från en tuff dag i skolan möter han Woddy och hans vänner, en grupp skinheads, som han snart umgås med dag som natt. Dagarna går, och Shaun blir en allt mer central byggsten i gänget, han rakar huvudet, köper nya kläder och börjar bete sig allt mer som de andra i gänget.

“This is England” är en oerhört stark film – av många anledningar. Den främsta är kanske den fantastiska talang man har funnit i Thomas Turgoose som spelar huvudrollen i filmen. Han ger filmen en trovärdighet och spelar med en sådan inlevelse att det verkligen känns jordnära och äkta. Och just detta, att filmen är så pass jordnära, är en av styrkorna i “This is England”. Det är inte tal om några försköningar, eller några försök till att överdriva det hela. Allting håller sig på en bra nivå och att regissören Shane Meadows själv har upplevt ungefär samma saker som huvudkaraktären i filmen, är säkert en bidragande faktor till att det känns så pass realistisk.

Samtidigt är detta en otroligt mångsidig och annorlunda film som både berör och får en att reflektera och tänka efter i dagar. Vi får gång efter annan se prov på vilken fantastisk regissör Shane Meadows är. Skickligt varierar han drama, humor och tragik, samtidigt som han låter publiken komma ända in till skinnet på pojken i huvudrollen.

Ibland blir tempot kanske lite väl långsamt, och ibland fastnar storyn lite – men bortsett från detta är “This is England” en fruktansvärt bra skildring av en period och en kultur som aldrig tidigare har filmatiserats med samma känsla och äkthet. Jag skulle kunna skriva tre sidor till om fantastiska miljöer, skådespelare och hela stämningen i filmen, men det känns överflödigt. Jag nöjer mig med att säga: Se “This is England”!