Miss Potter

“Miss Potter” är ett klassiskt drama som tar sin början vid förra sekelskiftet. Filmen är en skildring av Beatrix Potter som en av Englands främsta författare och illustratörer. Hon levde i det viktorianska England, och historien tar sin början vid slutet av denna epok. Filmen är således baserad på verkliga händelser där vi får följa hennes väg mot berömmelse och framgång. Genom effektiv berättarteknik vävs hennes vuxna liv ihop med hennes tidiga år, vilket tillför en intressant aspekt. Berättelsen präglas av en autentiskt gammalmodig känsla. Det är sålunda autentiska kläder och miljöer såväl som accenter som bidrar till den tidstypiska andan.
Beatrix Potter (spelad av Renée Zelwegger) lever vid 32 ålder fortfarande hemma hos sina förmögna föräldrar. Trots att hon är en talangfull kvinna med flera nyskapande idéer hålls hon tillbaka av den mansdominerade kultur hon lever i. Att leva som kvinna ensam var mycket ovanligt, såvida det inte rörde sig om en änka. Beatrix moraliska ståndpunkt är dock att fördöma samhällets normer och klara sig utan en make. Men föräldrarna försöker förgäves få henne på bättre tankar, i synnerhet hennes dominerande moder, vilket genast för tankarna till Jane Austens klassiska novell “Stolhet och fördom” där likheterna är slående. Händelsevis möter hon en trevlig förläggare, som hon följaktligen fattar tycke för.

Rent tekniskt bjuder “Miss Potter” på en del snygga trick. Då särskilt i form av små animationer som gestaltar sig i Beatrix skisser. Dessa fångar själva kärnan i hennes världsberömda stilistiska teknik och fungerar som ett snyggt komplement. Musiken är också välkomponerad och fungerar som ett trevligt tillslag för de i övrigt tjusiga miljöerna. Manuset är tyvärr inte lika handfast och det är inget man direkt reflekterar över. Det fyller helt enkelt sin funktion, nämligen att driva handlingen framåt. Själva avslutet som knyter ihop säcken, kunde ha bearbetats bättre, då det känns litet oförmodat och plötsligt. Dessa är inga stora brister, men de är trots allt avgörande. Sammanfattningsvis är “Miss Potter” en välgjord film som du kan mysa till i höstmörkret.