Bubble

Steven Soderbergh är mest känd för sina stjärnspäckade Hollywood-filmer som exempelvis “Ocean’s 11” och “Erin Brockovich”. Men då och då verkar han också vilja göra något udda och det här är en sådan gång, en lågbudgetfilm med amatörer i huvudrollerna. Dessutom släpps filmen simultant på biograf, DVD och kabel-TV.
Den unge Kyle och den medelålders kvinnan Martha är arbetskamrater på en fabrik som tillverkar dockor. Fabriken får in en stororder och tvingas nyanställa. Martha ogillar direkt den nyanställda Rose, som däremot verkar väldigt förtjust i Kyle. Kort efter att Rose anställts blir hon mördad. Är det hennes instabila expojkvän eller någon annan som är mördaren?

Soderbergh tycks med sin minimalistiska produktion försöka nå en närmast dokumentär känsla. Bilden är grynig med urvattnade färger, soundtracket består av påträngande högljudd gitarrmusik. “Bubble” är filmad i långa tagningar som inte sällan mest består av arbetande industrimaskiner eller människor som sitter och inte säger särskilt mycket. Tempot är lågt och skulle kanske med lite god vilja kunna kallas eftertänksamt, även om det är oklart vad det är Soderbergh vill att vi ska tänka på. Över huvud taget känns det för mig oklart vad Soderbergh egentligen vill med den här filmen. I början visar han de trista och monotona liv ett par fattiga arbetarklass-amerikaner lever i en sunkig småstad, sedan introducerar han en mordhistoria utan att dramatiken ökar märkvärt. Problemet med “Bubble” i mitt tycke är att vi inte lär känna någon av karaktärerna väl nog att bry oss om hur det går för dem. Som betraktare känner jag mig ointresserad och jag kan inte undvika känslan av att Soderbergh själv är minst lika ointresserad av vad som pågår. Hans amatörskådespelare gör ett bra jobb och känns naturliga, men deras fåtaliga repliker bygger aldrig någon empati för dem. Mordhistorien i sig känns också ointressant och hanteras som om Soderbergh i slutet av planeringsarbetet inför filmen kommit på att “Oj, vi behöver kanske en handling också”. Som en eftertanke mer än något annat.

“Bubble” är inte en usel film, men den berör inte på det mänskliga planet och har en handling som känns påklistrad. Jag antar att Soderberghs tanke var att skildra det monotona och fattiga liv många arbetarklassmänniskor lever i Amerika, men då finns det nog bättre sätt att göra det på. En film som skildrar människor, men där vi aldrig får komma nära dem, kan aldrig bli särskilt intressant.