Hamnstad

En kvinna slänger sig utför en kajkant, mot ett självmord, bort från ett liv vars historia är dold inom hennes minnen. Hon räddas mot sin vilja ur vattnet tillbaka till det liv hon flytt.
Men livet blir sig inte likt. Berit börjar träffa Gösta, en sjöman som bosatt sig i den svenska hamnstaden efter en lång tid på sjön. De börjar älska varandra utan att hon vågar erkänna sin kärlek, men stegvis blottar hon sin smärtsamma historia om en förskräcklig moder som tvingat henne till skyddshem där henne personlighet brutits ned och lämnats som ett skört stycke glas som av den minsta dallring skulle kunna brista ut i suicidala handlingar.

Ingmar Bergman gör redan i en av sina första filmer en skicklig insats och berättar på ett väldigt naturligt sätt med hjälp av tillbakablickar i Berits minne, från hennes första barndomsår till svåra ungdomsepisoder, på ett vis som det skulle ta decennier för många andra regissörer att våga sig på. Det är vad Alain Resnais kom att hyllas mest för, tio år innan Hiroshima mon amour ens var påbörjad.

Den enkla kärlekshistorien mellan Gösta och Berit tar klassiska vändningar, men berikas av biberättelser om ungdomsproblematik som idag, 60 år senare, fortfarande känns angelägen. Bergman beskriver genom Gösta en man med synnerligen patriarkala kvinnovärderingar som gör hans kärlek till den, för tiden, lösaktiga Berit svår för honom själv att acceptera. Liksom i förbifarten avhandlas även frågor om abort och förhållandet till en oförstående vuxenvärld, allt mot en vacker samhällsskildring i fonden, där Gunnar Fischer med kameran som hjälpmedel porträtterar en hamnstad full av liv och arbete. Fischer och Bergman kom att arbeta tillsammans i många av hans nästkommande filmer, och när man njuter av hur de stillsamma panoreringarna över hamnens kranar och lastfartyg ramar in kärleksberättelsen faller sig allt annat onaturligt.

Hamnstad är ingen fantastisk film, men i dess mest lyckade stunder ger den en god föraning om vad en av vår tids största regissörer ska komma att åstadkomma bara några år därpå.