King Kong

Peter Jackson uttryckte flera gånger att en nyinspelning av hans favoritfilm “King Kong” var hans drömprojekt. Efter hans dundrande succé med Sagan om ringen-trilogin blev det förstås inte svårt för Jackson att få som han ville, dessutom hade han en rekordbudget att genomföra projektet med.

Den misslyckade filmaren Carl Denham (Jack Black) och den arbetslösa skådespelerskan Ann Darrow (Naomi Watts) stöter av en slump på varandra när Carl letar efter skådisar till sitt filmprojekt. Problemet är bara att Carl inte riktigt har studions godkännande utan har polisen i hasorna. Ann går efter lite övertalning och lite lögner med på att vara med i Carls projekt. Destinationen och inspelningsplatsen är dock inte Singapore som de flesta inblandade tror utan istället den mystiska ö som Carl lyckats få tag på en karta till. En ö omgiven av dimmor där ett glömt folk byggt en trettio meter hög mur som omgärdar något okänt…

“King Kong” är utan tvekan en massivt tung film. Hela produktionen från första till sista rutan luktar pengar och hög kvalitet. Att Peter Jackson hanterar det massiva formatet väl vet vi sedan Sagan om ringen och han bevisar det igen med “King Kong”. Cineasten Jackson har här lekstuga och blandar in allt från lekfulla referenser till 30-talsfilm till komiska stickrepliker och hänvisningar till original-filmen. Stundtals känns det dock som att Jackson blivit lite för förälskad i sina specialeffekter. Dinosaurier, enorma insekter och fladdermöss täcker duken. Stundtals känns det kanske lite som Peter Jacksons egen version av “Godzilla vs. valfritt monster”, men allt är gjort med en lekfullhet och känsla som gör att åtminstone jag förlåter honom (även om våldet stundtals blir väl brutalt, vilket är svårare att smälta). Skådespelarna är valda med känsla. Jack Black gör sin kanske bästa roll hittills i mitt tycke som halvgalen filmare. Naomi Watts har rätt uppsyn (och rätt decibel i skriken!) som King Kongs älskade, Adrien Brody är känslig som den mesige författaren som faller lika hårt som gorillan för henne. Filmens största problem är kanske att effekterna som så ofta i påkostade effektrika filmer riskerar att ta överhanden. Det inträffar inte särskilt ofta men det blir onekligen påfrestande till slut att se på tusentals animerade detaljer som brakar fram på duken. “King Kong” håller också ett ständigt högt tempo trots en speltid på tre timmar och åtta minuter. Det gör att den visserligen inte blir tråkig men att det också finns få stunder att pusta ut. Filmen är också något för lång. Jag tycker generellt att även när en film är bra blir det påfrestande med speltider på över tre timmar. Både bakdelen och blåsan brukar vilja ha lindring innan en sådan film hinner sluta.

“King Kong” har gjort av med en rekordstor budget på 207 miljoner dollar. Det är en fruktansvärd massa pengar men i mitt tycke har Jackson också fått ganska mycket för sina miljoner. Specialeffekterna är kort sagt enastående många gånger och det finns flera scener som inte liknar något annat, kvaliteten är också konstant hög filmen igenom och ingen scen luktar halvfärdig. Visst blir det stundtals mer flipperspel än film med alla effekter, visst är filmen något för lång och visst är en remake alltid en remake. Men trots detta hade jag faktiskt kul i princip hela filmen och underhållning är väl vad en film som denna handlar om? Rekommenderas.