Strandvaskaren

Mikael Håfström har verkligen slagit igenom stort på senare tid. Ondskan hjälpte en bra bit på vägen och hans första amerikanska film “Derailed” kommer snart. Hans kompetens som filmmakare är bevisad och Strandvaskaren är inget undantag. Det verkar som om svensk film börjar bli bättre.

Strandvaskaren handlar om Hällestads internatskola. På denna skola går det givetvis en handfull elever som vi får stifta bekantskap med. Sara (Rebecka Hemse) är en av dessa. Hon skriver ett projektarbete som handlar om en fasansfull händelse som ägde rum för hundra år sen på skolan. Händelsen blev sedermera en spökhistoria som florerar bland skolans elever. Om en drunknad man som dyker upp på skolan en gång om året med en lie som han skrapar mot marken. Strandvaskaren.

Håfström har även skrivit manuset och filmen är bitvis mycket spännande. Mot slutet skruvar han upp tempot fast riktigt rädd blir man dock inte. Det är lite förutsägbart ibland men det får man ta. Det är en solid svensk rysare men det tråkiga är att influenser från bland annat Scream lyser igenom lite för ofta. Dock känns det mer äkta än just Scream och det vinner Strandvaskaren på. Skådespeleriet är förvånansvärt bra. Det blir aldrig stelt som det brukar bli i svenska filmer utan det flyter på bra och känns trovärdigt. Det märks att dessa ungdomar är rutinerade och begåvade. Den är snyggt filmad också vilket jag tycker hör till ovanligheten i svensk film. Musiken är även den bra med klassiskt pianoklinkel och ingjuter en bra stämning som räcker filmen ut.

Rysare brukar inte höra till vanligheten i svensk produktion men jag blev väldigt positivt överraskad av Strandvaskaren. Dock tycker jag att filmen borde ha innehållit mer grafiska dödsscener eftersom det är en slasherfilm. Men man kan inte få allt. Strandvaskaren är dock helt klart sevärd om än lite traditionell. Det hade inte varit farligt att ta ut svängarna lite mer.

Men bra svenska rysare växer inte på träd enligt mig så jag tycker att alla som får chansen att se den borde göra det. Det är det värt. Och nu ser jag fram emot Håfströms amerikanska debut.