Publicerad kl 18:13 den 9 Jan 2005

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


I like to keep growing. I haven't gotten anywhere, as far as I'm concerned.

Benicio Del Toro

Vi har slutat räkna nu. Benicio Del Toro presterar i film efter film, som karaktär efter karaktär. Trots de stora framgångarna i en rad kritikerrosade filmer, en Oscarstatyett för bästa manliga biroll och otaliga andra nomineringar och priser, är Benicio Del Toro fortfarande en man som väljer att hålla låg profil.

Den 19:e februari 1967 föddes Benicio Del Toro av föräldrarna, som båda var advokater, Gustavo och Fausta Sanchez Del Toro. Redan som ung förlorade Benicio sin mor, för att få stabilitet och få en nystart på livet, tog fadern beslutet att flytta till en gård i Pennsylvania. Eftersom Benicio var basketspelare och intresserad av skådespeleri bestämde han sig för att inte göra familjen sällskap och istället studera affärer på University of California i San Diego. Dramalektionerna på skolan gjorde att han mer och mer fick upp ögonen för skådespeleri. Han lämnade skolan för att börja studera hos den legendariska dramaläraren Stella Adler i Los Angeles samt på den prestigefulla Circle in the Square Acting School i New York City.
Benicio ville inte oroa sin far, så han berättade med jämna mellanrum hur det gick med affärsstudierna han egentligen inte gjorde. Trots att Benicio vid flera tillfällen sagt att han ville bli skådespelare sade fadern att det inte fanns någon framtid som skådespelare. Trots flera uppmaningar gick Benicio inte i faderns fotspår.

Under sent 80-tal tog karriären fart i form av några gästinhopp i diverse tv-serier, kultserien ”Miami Vice” var en av dessa. Biodebuten kom 1988 med ”Big Top Pee-wee”, något som gav honom tillräckligt mycket respekt för att kontrakteras till Bond-filmen ”Licence to Kill”. Resultatet kunde ha blivit ett genombrott, 21-årige Benicio var den yngsta skådespelare någonsin spelade en rival till Bond. Genombrottet spolierades dock, ”Licence to Kill” blev en av de minst omtyckta Bond-filmerna någonsin. Karriären fortsatte precis som den brukar för de flesta, mindre roller i diverse småproduktioner. Efter drygt sju år i branschen skulle slutligen karriären ta fart, 1995 blev det första ”Year of Benicio”, som man kallar det i USA. Independentfilmerna ”Simma med Hajar” och den kultklassade gangsterfilmen ” De misstänkta” blev resultatet. Den sistnämnde vann Oscarsstatyetter och Benicio fick själva ta emot en Independent Spirit Award för bästa biroll.

”Jag ser ‘The Usual Suspects’ som tiden då jag blev ‘upptäckt’. Det var inte lätt, det tog mig sju år att komma dit. Du får gräla med folk som tvivlar på dig, och du börjar lätt tvivla på dig själv. Det enda du kan göra att fortsätta fokusera på va du vill. Man skall aldrig sätta en tidsgräns för att bli framgångsrik eller inte, då fungerar det sällan. Att vara skådespelare går upp och ner, precis som livet i allmänhet, man lär sig handskas med misslyckanden.” säger Benicio idag rörande sitt genombrott.

Trots flera stora erbjudanden fortsatte han att acceptera roller i diverse independentproduktioner. Bland annat som den kallblodige gangstern Gaspare i ”Begravningen”, 1996. Året därpå erbjöds han sin första huvudroll i ”Excess Baggage”. Alicia Silverstone, som producerade och spelade med i filmen, handplockade Benicio. Hans rolltolkning var det enda som de amerikanska kritikerna godkände. Det menade att Benicio visade styrka i att vara så framstående i en film som annars var långt under acceptabel nivå.