Publicerad kl 00:16 den 17 okt 2005

av

Mike Stranéus

mstraneus@cine.se


Our house was a wreck, a constant claustrophobic mess.

Interstellar

Den en 21 september 1950 föddes William James Murray. Han var nummer fem i skaran av en familj på åtta bröder och en syster. Ironiskt nog valde systern senare att bli en dominikansk nunna. Bill Murray kommenterade sin trångbodda uppväxt som: ”our house was a wreck, a constant claustrophobic mess”. Bills far var ansedd som en humoristisk herre och i sina yngre år skall Bill ha gjort en James Cagney-imitation som resulterade i att han föll från middagsbordet och spräckte huvudet med hjälp av bordsbenet. Hans far grät och skattade på samma gång.

Bill älskade böcker. Han älskade även att underhålla sina klasskamrater till sina lärares stora irritation. Han blev utkastad ur scouterna såväl som junior baseball-laget, för bristande koncentration och galna spex. ”Brilliant but a terrible student”, sa en av hans lärare i engelska om honom. Han och tre av hans bröder jobbade extra som caddys på golfbanan Indian Hill, vilket senare resulterade i filmen Caddyshack från 1980. Den är skriven av hans bror Brian som egentligen bara tolkade brodern Eds lustiga arbetshistorier.

Bill började på Regis College för att studera medicin, men efter att ha fastnat i tullen på Chicagos flygplats med en större mängd marijuana och insett att de flesta studerande var där för pengarna inom yrket och inte patienterna fick han nog. Han prövade på lite vanliga jobb, innan han till slut tog plats med sin bror på Second City Comedy Troupe, ett turnerande gäng komiker som prövade lyckan på Chicagos många stand-up klubbar. Den tragiskt avlidne John Belushi tog Bill under sina vingar och under hans direktion utvecklade Bill många av de karaktärer som sedan skulle bli populära i Saturday Night Live.

Snacket runt komikerna började ta fart och Belushi samt bröderna Murray reste till New York för att ta en plats på National Lampoon Radio Hour. Bill träffade även här Ivan Reitman för första gången. En man som han skulle arbeta tillsammans med ett flertal gånger under sin karriär. Bill gjorde även rösten åt flamman i radioteatern om fantastiska fyran. Lorne Michaels på kanalen NBC hade fått i uppdrag att samla gräddan av de hetaste komikerna för programmet Saturday Night Live. Bill Murray fick aldrig chansen och tog möjligheten hos konkurrentkanalen ABC och deras program Saturday Night Live med Howard Cosell. Programmet var uselt och blev nedlagt efter bara en säsong. I samband med nedläggningen, hade Hollywood lyckats övertala Chevy Chase att göra film istället för tv, och helt plötsligt fanns det en lucka för Murray på Saturday Night Live. Producenterna på SNL var skeptiska mot Bill eftersom hans humor var känd för att vara råare och klurigare än vad de brukade jobba med. Murray fick ett kontrakt på tre program, han var inte nöjd med sitt framträdande, men fick ändå en plats på showen. Veckor efter veckor fick han bara göra mindre inhopp och hade det inte varit för Dan Aykroyd krav att skriva in han i sina egna sketcher hade stackars Bill inte fått något utrymme alls. En av Murrays sketcher bestod av att fråga publiken om de kunde ge han stöd. Ett dubbelbottnat skämt eftersom publiken inte förstod sanningen i sketchen.

Bill Murray gick vidare genom att spela gonzojournalistikens ansikte Hunter S. Thompson i ”Where the buffalo roam”.

I andra säsongen skulle avhopparen Chevy Chase vara värd för programmet och tack vare Belushis avundsjuka och Murrays vilda humör höll det på att sluta i fullt slagsmål bakom scenen. Trots motsättningar inom gruppen, vann de 1977 en Emmy för programmet och tack vare Dan Aykroyds filminspelning av “The Blues Brothers” stärkte han sin position i programmet. Aykroyds frånvaro ledde att Murray gavs mer utrymme och han fick chansen att plocka fram karaktärer som Nick the lounge singer, Todd the nerd och Nico, kocken på Olympia Café som blev nästintill klassiska för den amerikanska publiken. Maj, 1980 hoppar Lorne Michaels av SNL och Murray och resten av komikerna försvinner likaså. Han gifter sig med Margaret Kelly, en assistent som jobbade för Johnny Carson och Dick Cavett på NBC. Bill Murray gick vidare genom att spela gonzojournalistikens ansikte Hunter S. Thompson i ”Where the buffalo roam”. (Samma karaktär som porträtterades av Johnny Depp i “Fear and Loathing in Las Vegas”.) Ett bevis på att Murray inte var inställd på att endast arbeta med komik utan ville bredda sin repertoar. 1984 kom att bli ett sämre år. Filmen “Nothing Lasts Forever” spelades in, men blev varken släppt på bio eller video. Efter motgången tog han nya krafter med Harold Ramis och Ivan Reitman och spelade in filmen “Ghostbusters” som tog världen med storm. Trots succén var Murray både frustrerad och besviken och flyttade till Paris med sin fru och son Homer. Där sjönk han i en djup depression som varade i över fyra år och endast orkade ge sig själv styrka att göra mindre framträdanden i små roller. En roll var som patient i Frank Oz “Little Shop of Horrors”. Denna period kommenterade Murray som “I withdrew from life”. Han tog avstånd från de flesta i sin närhet, inklusive sin fru.

1988 års stora julfilm, “Scrooged” satte återigen Murray bland stjärnorna även om kritikerna inte var nådiga mot produktionen i helhet. I samband med filmen som innefattar fyra medlemmar av familjen Murray, träffar Bill sin blivande fru Jennifer Butler. Han gifter sig senare med henne 1997 efter att ha tagit ut skilsmässa med sin gamla fru 1994.

Ivan Reitman, Harold Ramis och Bill slår återigen sina kloka huvuden ihop och gör “Ghostbusters II”, som inte blir lika banbrytande som den första, men likväl en succé. Debuten som regissör kommer i “Quick Change” med Geena Davis och Randy Quaid i huvudrollerna. Som skådespelare fortsätter han samarbetet med Frank Oz i “What about Bob?”. En underskattad historia med bl.a. Richard Dreyfuss får ett ljummet mottagande även om prestationerna hyllas. 1991 gör han en av sina bästa roller i sin karriär i den nästan k-märkta filmen “Groundhog Day”. Trots två (!) bett från en ilsken bäver lyckades återigen Harold Ramis tillsammans med Murray få fram en jättehit. Filmkarriären fortsätter med “Mad Dog & Glory” där han olyckligt bryter näsan på Robert De Niro under inspelningen. Påföljande film är med geniet Tim Burton i filmen “Ed Wood”, ett kritikerrosat drama där han spelar en biroll.

“Kingpin”, “Wild Things”, “Larger than life”, “The man who knew too little”, “Stories from my childhood”, “With friends like these”, inga direkt storfilmer som han medverkar i mellan 1996-1998 men som bör nämnas. Rollerna är mest av birollsslaget, och är inget som han kommer bli ihågkommen för. Han medverkar även i Wes Andersons mästerverk “Rushmore” 1998. Murray spelar en förälskad lärare som kämpar om en kvinnas gunst jämsides rivalen Jason Schwartzman. Den fick tvivlarna att för evigt ändra sig. Det skulle ta sex filmer innan Anderson och Murray återigen arbetade igen med filmen “The Royal Tenenbaums”.

Sofia Coppola skriver rollen om skådespelaren Bob Harris specifikt med Bill Murray i åtanke och folk över hela världen får två nya personer att älska. Bill Murray och Scarlett Johansson.

”Many people say, ’Do you think this is offensive to the Japanese?’ Well, I know the Japanese are laughing more at the Americanisms than we are laughing at the Japanese-isms… they love watching the stupidity of the foreigner in Tokyo. They’re not offended at all. They know that the bowing is funny and that their language is impenetrable to the rest of the world.” Bill Murrays samlade tankar om filmen “Lost in Translation”.

Murray, tillsammans med GZA och RZA från Wu-Tang Clan i Jim Jarmuschs film om små möten – “Coffee & Cigarettes” höjer inga större ögonbryn. Efter rösten som den fete katten Gustav i filmen med samma namn kommer han återigen att arbeta med Wes Andersson, denna gång i filmen “Life Aquatic with Steve Zissou”. Strax därefter gör han även “Broken Flowers” tillsammans med Jim Jarmusch, samtidigt som han meddelar att han skall ta en paus ifrån filmandet. “I’m a nut, but not just a nut”.

Denna paus verkade inte hålla alltför länge eftersom Bill redan har påbörjat två nya projekt. ”The Lost City”, en politiskt laddad film om hur barbarisk Fidel Castros marxistiska ledning kan visa sig vara. Det andra projektet är ”Rob Schneiders Hard R” som är en komedi, förmodligen gällande komikern med tyskklingande namnet. Vad framtiden ger får vi allt se, men en sak vet jag säkert. Vi vill ha mer, jag vill ha mer, folket behöver mer Murray.