Publicerad kl 21:50 den 27 Aug 2005

av

Fredrik Hansson

fhansson@cine.se


Did he fire six shots or only five?

Clint Eastwood

Med en tänd cigarr i ena mungipan föddes 1930, den 31 maj, mannen med den permanenta tolvtimmarsstubben. Nu, 75 år senare spottar den ärrade gamle veteranen fortfarande filmer av hög klass ur sig. Clint Eastwood står bakom ett helt gäng med uppskattade alster både som skådespelare och som regissör. Vem minns till exempel inte den hyperpurkne superpolisen Dirty Harry med en handkanon lika stor som ett överviktigt lår. Eller varför inte the man with no name som utan att byta ansiktsuttryck en enda gång virrade runt i öknen i jakt på både onda och fula figurer.

Clint bodde från början i San Francisco men flyttade runt en hel del i ett Amerika som led svårt av depressionen. Han tog examen på Oakland Technical High School och efter det arbetade han både som pianospelare, skogshuggare och siminstruktör i armén. Men Clintan låg inte på latsidan! Han bestämde sig för att utbilda sig ytterligare och valde Los Angeles City College för att studera affärsadministration. Det var också nu som han för första gången kom i kontakt med skådespelandet. Karriären inleddes officiellt 1955 med filmen ”Francis in the navy”, han hade samma år spelat labbtekniker i ”Revenge of the Creature”, uppföljaren till ”Creature from the Blue Lagoon”, men krediterades aldrig för den rollen. Han fortsatte blygsamt sin karriär inom b-filmsbranschen och utvecklade under den här perioden den stil som kom att bli hans kännetecken.

Efter att karriären börjat stagnera en aning erbjöds han en roll i tv-serien ”Rawhide” som verkligen gav honom ett uppsving. Serien blev en succé och 1964 kom hans stora genombrott när en mystisk italiensk regissör ville ha honom i en huvudroll. Clint var till en början reserverad inför tanken att en europé kunde göra film om amerikansk western men övertygades tillslut. Tur var väl det för varken Sergio Leone eller Clint Eastwood hade säkerligen nått samma framgång som den som kom ur detta heliga samarbetet. Eastwood personifierade den amerikanska anti-hjälten direkt tagen från noirvärlden och nyinspelningen av Kurosawas ”Yojimbo”, ”För en handfull dollar”, blev en enorm framgång som till och med överraskade Clint själv. Kritiker gav filmerna det lite retfulla namnet spagettiwestern men visste uppenbarligen inte då att just det namnet kom att bli ett kännetecken i sig. Filmerna om mannen utan namn blev tillslut hela tre stycken där det antagligen är den sista som är mest känd. Efter ”För några få dollar mer” skapade man nämligen en av westernfilmernas allra största klassiker, ”Den gode, den onde och den fule”. Den här gången delade Clint Eastwood huvudrollen med ytterligare två stenhårda karaktärer, Lee Van Cleef och Eli Wallach.

Nu var karriären i full gång. Han fortsatte ett tag på sitt westerntema med bl.a. ”Häng dom högt” och ”Coogans bluff” men halkade 1968 in på krigsfronten. ”Örnnästet” blev en riktig kioskvältare och bara två år senare fortsatte han i genren med ”Kellys hjältar”. 1971 blev ett nytt landmärke i karriären. För de som helt missat hans insatser som westernhjälte var nu tvungna att erkänna Clintans karisma. I rollen som den brutale Harry Callahan med en magnum som bästa vän fullkomligen blåste han bort alla tvivel om hans stjärnstatus. Don Siegels ”Dirty Harry” tillhör 70-talets mest minnesvärda filmer och blev den största framgången i Clint Eastwoods karriär vid det tillfället. Succén upprepades i ytterligare fyra filmer, ”Magnum force”, ”The Enforcer”, ”Sudden impact” och slutligen ”The dead pool” som Clint regisserade själv. Emellan hann han också klämma in fängelsefilmernas fängelsefilm, ”Flykten från Alcatraz” där han spelade rollen som utbrytarkungen Frank Morris.

När den sista Dirty Harry filmen släpptes 1988 hade Clint hunnit bli 58 år och man skulle kunna tro att den ärrade gamle räven skulle lugna ner tempot en aning. Men så var inte fallet. Tyvärr blev hans efterföljande försök inte lika lyckade som alla de klassiker som han varit med att skapa under karriären. Både ”The rookie” och ”Vit jägare, svart hjärta” nådde inte upp I närheten av hans tidigare framgångar. 1992 återvände han dock till sina rötter och slog på stora djungeltrumman med ”De skoningslösa” som vann både kritikernas, publiken och Oscarjuryns hjärtan. Tillsammans med bl.a. Gene Hackman och Morgan Freeman skapade han en mörk berättelse om en pensionerad pistolsskytt som plockar på sig bältet en sista gång. Filmen vann fyra Oscars, bland annat för bästa regissör, Eastwood själv och för bästa film. Trots sin långa och framgångsrika karriär blev det här alltså hans första Oscars.

Under 90-talet utvecklade han sin regissörsförmåga och regisserade i stort sett allt han var med i. Många förknippar säkerligen Clint Eastwood, inte bara med western och polisfilm utan även med thrillers. Han kastade ur sig ett flertal spännande filmer som utan att vara mästerliga gav rak och okonstlad underhållning. Filmer som kännetecknar denna eran är exempelvis ”I skottlinjen” med en psykotisk John Malkovich i skurkroll, ”True Crime”, ”Absolut makt”, ”Blodspår” m.m. 1995 skapade han också en av tidernas största snyftare med ”Broarna över Madison County” där han tillsammans med Meryl Streep berättar en kort men intensiv kärlekshistoria.

Den 193 centimeter långe 75-åringen är fortfarande verksam. Och ironiskt nog kanske han de senaste två åren skapat sina allra bästa filmer. Förra året vann han mycket välförtjänt ett antal Oscars för sin fantastiska adaption ”Mystic river” av Dennis Lehanes Rött regn. Och i år tog han åter storslam på den berömda galan med boxningsfilmen ”Million dollar baby”.

Jag säger bara en sak:
”I know what you’re thinking. ‘Did he fire six shots or only five?’ Well, to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself. But being as this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world, and would blow your head clean off, you’ve got to ask yourself a question: Do I feel lucky? Well, do ya punk?”