Publicerad kl 23:33 den 24 Dec 2009

av

Robert Larsson

rlarsson@cine.se


James Cameron

James Cameron föddes den 16 augusti 1954 i den lilla byn Kapuskasing i den kanadensiska provinsen Ontario. Hans stolta föräldrar var Shirley, en sjuksköterska, och Philip Cameron, en elektriker. James växte upp i Chippewa, som ligger bara några kilometer från Niagarafallen, och studerade på Stamford Collegiate innan hans familj flyttade till staden Fullerton i Kalifornien 1971. Här fortsatte han studierna i naturvetenskap och engelska men sneglade alltmer åt filmskapande, vilket ledde till att han tog varje chans han fick till att besöka filmarkiven på University of Southern California.

Cameron hoppade snart av studierna och hankade sig fram via diverse ströjobb som truckförare, samtidigt som han skrev manus så fort han hade ledig tid. James pappa gillade inte beslutet och gav ingen som helst support till James ambitioner inom film. Pappa Philip mer eller mindre satt och väntade på att James skulle misslyckas så att han kunde återuppta studierna.

– Det gjorde mig väldigt arg att min pappa inte stöttade mig i mitt beslut om att göra film. Han trodde bara att det var en fluga som snart skulle gå över, så att jag skulle börja plugga igen och få ett riktigt jobb. Men jag antar att det bara fyllde på bränslet inom mig, jag ville bevisa för honom hur fel han hade.

Ett epokavgörande ögonblick var när James såg George Lucas ”Star Wars” 1977. Förtrollad av filmens specialeffekter och fantastiska historia, slutade han på sitt jobb som truckförare och klev in i filmindustrin på heltid. Han insåg att någon gjorde dessa otroliga saker före honom, och att det inte fanns någon som skulle erbjuda honom ett jobb, eller ens ge honom en chans. James var helt enkelt tvungen att klättra uppför en snårig vägg fylld med taggtråd för att överhuvudtaget komma någonvart i karriären.

Hans överväldigande intresse för science-fiction fick honom att skriva ett tio minuter långt manus tillsammans med två av sina vänner som han kallade för ”Xenogenesis”. Cameron visade tidigt prov på kunskaper inom effekter och känsla för tunga actionsekvenser, och viljan att lära sig mer och mer ökade ständigt. Han utforskade tekniken kring själva filmskapandet, plockade isär kameror och försökte förstå hur allting fungerade som en helhet. Cameron fick sitt första jobb som modellbyggare hos Roger Corman där han lärde sig allt om hur man skapar lågbudgetfilm snabbt och effektivt, och det dröjde inte länge innan han avancerade i graderna och blev art director. Cameron jobbade stenhårt med olika projekt, han översåg specialeffekterna till ”Battle Beyond the Stars” och ”Flykten från New York” samtidigt som han konsulterade designen till ”Android” och ”Galaxy of Terror”. Den visuella biten var ett utvecklande näringsämne för Cameron, men det han verkligen ville pröva sin hand på var att regissera, att få jobba med skådespelare, en berättelse, en helhet. Främst av allt ville han kombinera en stark historia med science-fiction, han ville bevisa att det gick att göra konst av en bespottad genre.

Cameron klättrade vidare på sin stege och landade sitt första jobb som regissör, som second unit-ansvarig för filmen ”Piranha 2: The Spawning” när han mer eller mindre slet i armen på producenten Corman. Under olyckliga omständigheter lämnade regissören projektet och Corman lämnade över ansvaret på Cameron. Produktionen visade sig vara en mardröm, det var knappt ingen som pratade engelska eftersom personalen mestadels var italienare, och filmen saknade en vital budget. Cameron var dock envis, och visade prov på sina färdigheter och färdigställde filmen.
– Man får aldrig ge upp, för det kommer att vara löjligt svårt, rent av brutalt och du kommer att finna dig själv gåendes i en ständig uppförsbacke. Det finns många hinder, och många som kommer att få dig att tvivla. Ditt självförtroende får aldrig svika och du måste verkligen samla alla dina krafter för att kunna genomföra dina visioner.

Under arbetet med ”Piranha 2” drömde Cameron om en mördarrobot som kom från framtiden för att döda honom, vilket inspirerade honom att skriva ner grunden för hans kommande genombrott ”The Terminator”. Efter att ha färdigställt manuset bestämde han sig för att sälja det så att han även kunde regissera filmen, eftersom han definitivt inte ville att någon annan skulle ta över rodret och ändra hans visioner. Ett flertal studios nekade honom för att de var osäkra på att låta en debutant göra filmen. Tillslut hittade Cameron en finansiär, och på vägen anslöt sig producenten Gale Anne Hurd, Camerons blivande fru, som köpte manuset och därmed rättigheterna, för en dollar på villkoret att Cameron regisserade. Förberedelserna var klara, inspelningarna började och ”The Terminator” asfalterade vägen för Camerons karriär. Sci-fi klassikern bröt alla barriärer när den kom 1984 och förvånade analytikerna i branschen, som hade avfärdat den som ytterligare en dussinfilm inom genren, när den skrapade ihop 74 miljoner dollar på en blygsam 6,5 miljoner-budget. Ett år efter skrev han första utkastet till ”Rambo: First Blood Part II” men Sylvester Stallone tog över skrivandeprocessen och ändrade i stort sett allt Cameron hade skrivit. 1986 rörde sig Cameron vidare i tryggt territorium och skrev och regisserade uppföljaren till ”Alien”. Han döpte filmen till ”Aliens”, placerade åter Sigourney Weaver i huvudrollen och levererade en actionfest utan dess like till fansen. Filmen blev en enorm succé, och blev ett landmärke inom action och science-fiction genrerna samtidigt som den samlade på sig hela sju Oscars-nomineringar, varav den vann två. Framgångarna var dock inte smärtfria och inspelningen led av ett flertal problem. Många som arbetade med filmen var skeptiska till Cameron, och tyckte att han var ett dåligt alternativ till Ridley Scott. Cameron själv drabbade samman med kameraoperatören Dick Bush och skådespelaren James Remar, som ledde till att bägge blev ersatta.

Cameron är ökänd för sitt explosiva temperament och många i branschen har sagt att han är en mardröm att arbeta med. Till sitt försvar säger Cameron att han får bara skådespelarna och sitt team att gå den där extra milen, att kliva över gränser de inte trodde fanns och prestera ännu bättre. Att vara ansvarig för ett hundratal personer kräver sin man, och ibland måste man lätta på trycket för att uppnå det man vill. Efter ”Aliens” hade Cameron i stort sett friheten att göra vad han ville, så han åtog sig uppgiften att slutföra en idé som dykt upp under skoltiden. ”The Abyss”, eller ”Avgrunden” som den döptes om till här i Sverige, släpptes 1989 till relativt ljumma recensioner. Camerons kärlek till havet var ett ständigt närvarande element i filmen och han skapade extraordinära effekter i filmen som senare skulle komma att utvecklas i hans nästa epos. I denna vevan grundade han även sitt produktionsbolag, Lightstorm Entertainment, som har producerat alla hans efterkommande filmer. Han har också varit med och grundat specialeffektsbolaget Digital Domain.

1991 kom filmen som definierade Cameron som en tungviktare i branschen, nämligen kioskvältaren ”Terminator 2: Domedagen”. En uppföljare hade alltid varit på tal efter succén med föregångaren och både Schwarzenegger och Hamilton visade intresse till att upprepa sina roller. Cameron lyckades återigen med säker hand kombinera en stark och intelligent historia med banbrytande effekter, och filmen anses vara en av de allra bästa i sin genre idag. Han återförenades senare med de fyra huvudrollsinnehavarna och regisserade en spinoff på filmen, ”T 2 3-D: Battle Across Time” som var en attraktion för Universal Studios i Florida. Innan ”Terminator 2” släpptes kom Schwarzenegger med idén om att göra en amerikaniserad version av franska filmen ”La Totale!” kallad ”True Lies” och Cameron nappade direkt.

Filmandet inleddes direkt efter ”Terminator 2” och gjordes på en rekordhög budget på 115 miljoner dollar. Filmen nominerades också till en Oscar för sina specialeffekter. Det var också första gången Cameron rörde sig i mer komiska kretsar och ”True Lies” blev väl mottagen av både kritiker och publik. En uppföljare var planerad runt 2002 men föll igenom när Cameron drog i bromsen till följd av terroristattackerna mot World Trade Center 2001. Camerons nästa projekt skulle handla om det berömda fartyget Titanic. Han både skrev, producerade och regisserade filmen med samma namn som med tiden skulle bli tidernas mest inkomstbringande film, och samtidigt kamma hem rubbet på Oscarsgalan med elva statyetter, ett rekord endast delat med ”Ben-Hur” och ”Sagan om konungens återkomst”. Innan inspelningarna påbörjades åkte han själv ner till havets botten där Titanic låg och filmade vraket. Budgeten var den högsta på sin tid, över 200 miljoner dollar och Cameron skred långt över de monetära gränserna gång på gång vilket gav filmbossarna dålig nattsömn. Inspelningarna var rent kaos och Kate Winslet, en av skådespelarna, ådrog sig lunginflammation och njursvikt till följd av det kalla vattnet och sa att hon aldrig mer skulle arbeta med Cameron om hon inte fick ”en avsevärd summa pengar”. ”Titanic” orsakade hysteri bland människor runtom i världen och Leonardo DiCaprio sa att han mådde psykiskt dåligt av all uppmärksamhet. Cameron sa i en intervju att produktionen var den tyngsta han någonsin hanterat och efter filmens gigantiska succé klev han av från rampljuset, och det skulle dröja hela tolv år innan han regisserade sin första långfilm igen.

Under första halvan av 2000-talet försökte Cameron få till en ”Spider-Man”-film, han skrev manuset till det som senare blev första delen i trilogin men av oklara skäl fanns inte hans namn med i slutprodukten utan David Koepp fick ensamt erkännande för den insatsen. Frustrerad över beslutet från WGA (Writers Guild of America) gick Cameron vidare till tv istället och skapade serien ”Dark Angel” med Jessica Alba i huvudrollen. Efter två säsonger avslutade tv-bolaget FOX abrupt serien sen den tappat nästan fyra miljoner tittare och Cameron regisserade det allra sista avsnittet.

Han gick vidare med att producera rymdäventyret ”Solaris” med regi av Steven Soderbergh, där George Clooney spelade huvudrollen. Men sen skulle det dröja ett tag innan han själv återgick till långfilmsformatet. Istället tog kärleken för det outforskade havet över och resulterade i två undervattensdokumentärer om det stora blå. ”Expedition: Bismarck”, som handlade om det tyska krigsfartyget Bismarck och ”Ghosts of the Abyss”, återigen om Titanic, som var den första filmen han gjorde i 3D. Han kollaborerade även med NASA och filmade dokumentären ”Aliens of the Deep”, också den i 3D och Cameron förespråkade efter dokumentärerna tekniken intensivt, så långt att han sa att allt han skulle göra i framtiden skulle göras i 3D.

2005 annonserade Cameron att han arbetade med två nya långfilmer, en som var baserad på mangan ”Battle Angel Alita” och en som hette ”Project 880”, och båda skulle filmas helt i 3D. Han gick vidare med den sistnämnda som senare döptes om till sin nuvarande titel ”Avatar”. Filmen använder en helt ny teknik som Cameron har utvecklat genom åren. Han ville egentligen filma ”Avatar” under 90-talet men att han fick vänta tills tekniken var tillräckligt utvecklat för att uppnå önskat resultat. Och det är just detta som utmärker Cameron så mycket, han har alltid gått hand i hand med den senaste tekniken och är en av få som verkligen använder effekter i syftet att föra historien framåt, istället för att bara stoppa in dem för nöjes skull och det har lyft upp hans snillrika visioner till en helt ny nivå. Han gör sällan en film om han inte vet att han kan lägga fram något nytt till bordet och det är tydligt att han vill bevisa detta med ”Avatar”. Om det blir så är omöjligt att sia om nu men man kan knappast anklaga Cameron för att inte försöka utveckla framtidens film i en positiv bemärkelse.