Publicerad kl 21:39 den 4 Mar 2005

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


It never stops making me think – that's why I love go to Wesworld

Wes Anderson

Jag vill beskriva Wes Anderson som gud och det 120 sidor tjocka manuset till ”The Royal Tenenbaums” som den heliga skriften. Owen Wilson, Bill Murray, Anjelica Huston, Kumar Pallana, Luke Wilson, Gene Hackman, Gwyneth Paltrow, med flera, är de budbärarna. Ingen gör filmer som Wes, eller som Anjelica Huston sa:
– It never stops making me think – that’s why I love go to Wesworld.

Wes Andersons föddes i maj för 39 år sedan. Han växte upp i en välutbildad familj där kreativitet alltid uppmuntrades. Modern jobbade som arkeolog, samtidigt som fadern drev ett framgångsrikt reklamföretag. När Wes var åtta år gammal skiljde sig föräldrarna och de tre bröderna fick växelbo hos föräldrarna. Eric Chase Anderson, den yngre brodern jobbar idag som illustratör och bidrar ofta med illustrationer till Wes filmer (han har bland annat ritat omslagen till Criterionupplagorna av Wes tre senaste filmer).

Redan som ung visade Wes upp ett stort intresse för att berätta historier. Han regisserade egna pjäser med sina vänner och visade ofta en imponerande talang. Wes var aldrig något ess i matematik och kom i fjärde klass överens med sin lärare att han skulle få regissera och sätta upp egna pjäser för eleverna på skolan, under villkoren att han skötte sina läxor. Resultatet blev tillslut en kortare version av Star Wars och en dockteaterversion av Kenny Rogers ”The Gambler”. Året därpå fick han en kamera av sin far, och filmkarriären tog fart då han började spela in små kortfilmer.

På University of Texas mötte han sin bästa vän, Owen Wilson. De visade sig att de båda delade samma passion för filmer och författande. De blev tidigt rumskamrater och hoppade över en del lektioner för att njuta av klassiska 60- och 70-talsfilmer.

1994 började de skriva på sitt första långfilmsmanus. När skrivandet var över erbjöd sig Owens två bröder Luke och Andrew att medverka i filmen. Det ambitiösa projektet fick ett tråkigt slut då den knappa budgeten tog slut. Man fick klippa ner filmen till en 13 minuter lång film i svartvitt. ”Bottle Rocket”, som den kom att betitlas, hamnade efter många om och men hos en producent som uppmanade Anderson att ställa upp i independentproduktionernas mecka – Sundance filmfestival.

James L Brooks, framförallt känd för Oscarsvinnaren ”Livet från den ljusa sidan” såg den stora potentialen i manuset, bröderna Wilsons charm som skådespelare och framförallt Wes Andersons enorma talang som regissör. Cloumbia Pictures blev filmens finansiär och ”Oorganiserad Kriminalitet” (Bottle Rocket, 1996, eng titel), blev en skruvad komedi om några personer som försöker sig på en misslyckad karriär i brottets bana då det gör ett försök i att råna en bokaffär.

Columbia såg aldrig potentialen i filmen, man satsade sålunda aldrig på PR och filmen visades endast under två veckor på några få amerikanska biografer. Väl på videomarknaden blev mottagandet annorlunda, reaktionerna var positiva, något som tillslut innebar att Wes tog emot priset som ”Best New Filmmaker” på MTVs filmgala 1996.

Karriären hade börjat och vägarna låg öppna. Vännerna, Owen och Wes började jobba med ett nytt projekt de kallade ”Rushmore”. Recensionerna blev mycket positiva och filmen mottog stående ovationer på en del biografer. Filmens budget var återigen knapp och det sägs att huvudrollsinnehavaren Bill Murray frivilligt gick in med 30 000 dollar för en helikopterscen, som sedan aldrig togs med i filmen. Filmen i sig handlar om en tonåring som går på privatskolan Rushmore. Han förälskar sig i en kvinnlig lärare, som är dubbelt så gammal som honom själv. Han är också vän med en 50-årig miljonär, som också visar intresse för lärarinnan. Flera av namnen i filmen vara namn tagna ur hans riktiga klass han gått i tillsammans med Owen.

2001 kom det definitiva genombrottet ur ett ekonomiskt perspektiv. ”The Royal Tenenbaums” kretsar kring familjen Tenenbaum och tre överbegåvade barn. Wes hade lyckats knyta till sig en lång rad välkända namn, Ben Stiller, Anjelica Huston, Bill Murray, Gwyneth Paltrow, Gene Hackman och naturligtvis bröderna Luke och Owen Wilson. Filmen mottog mycket goda recensioner, såväl i svensk som i amerikansk media och man fick även en guldbaggenominering för bästa utländska film.

Då och då bläddrar jag igenom filmens manus och kan inte låta bli att imponeras över den magiska dialogen. Filmens djup och detaljer gör den värd att se gång efter gång efter gång. Varje nytt tillfälle är en ny chans att lära sig någonting nytt om Wes och hans karaktärer. Filmen tar bland annat upp det faktum att ett lyckande inte alltid varar livet ut, relationer mellan barn och föräldrar när de blir vuxna, rädslan och respekten för döden och mycket mer. Filmen innehåller många intressanta tankar och en, i mina ögon, helt underbar humor.

Wes Anderson är en av få regissörer som fortfarande jobbar i studiosystemet som fortfarande har stor kreativ frihet. Hans arbetsgivare vet att Wes kan skapa själv, välja musiken tillsammans med barndomsvännen Mark Mothersbough, skriva manuset med Owen Wilson (”Life Aquatic” skrevs tillsamans med Noah Baumbach) och skådespelarna castar han ofta på egen hand.

I hans senaste film, ”The Life Aquatic with Steve Zissou” fick han de pengarna han bad om, och fick sedan göra precis som det anbelangade honom själv. Wes är visserligen inte själv om att få göra som han vill, men med tanke på att ”Life Aquatic” är en skruvad och annorlunda film är det vågat att ge ett sådant projekt så mycket frihet. Wes själv har sagt att filmen inte kostade lika mycket som ”Pirates of the Carribbean”, men för att vara ett djupt och personligt projekt var filmen dyr.

”The Darjeeling Limited” är Wes Andersons nästa projekt. Filmen, som utspelar sig i indien är skriven tillsammans med Roman Coppola och Jason Schwartzman och handlar om tre bröder som ger sig ut på en märklig tågresa längs den indiska landsbyggden. Förutom Schwartzman själv spelar Owen Wilson och Adrien Brody de andra bröderna. Natalie Portman och Anjelica Huston har också roller i filmen.

Någon gång under 2008 har ”The Fantastic Mr.Fox”, en animerad adaption av Roald Dahls berättelse med samma titel, premiär. Henry Selick, som var med och gjorde animationer i ”The Life Aquatic” och som tidigare gjort ”The Nightmare Before Christmas” kommer att animera filmen. Wes har sagt att han har planer på att göra en dokumentär om författarinnan och filosofen Fran Leibovitz, en person som enligt Wes ”talar i perfekta epigram och är brutalt ärlig”.

I Esquire Magazine tillfrågades Martin Scorsese: ”Vem som kommer att bli den nästa Martin Scorsese”, han svarade utan någon tvekan Wes Anderson. Enligt Scorsese är ”Rushmore” en av 90-talets bästa filmer.

Wes Anderson är en oerhört intressant talang som skapar filmer man måste se två, tre eller kanske ännu fler gånger för att verkligen förstå. Han har en säregen stil, med ett annorlunda kameraarbete och en väldigt annorlunda humor. Jag kan inte annat än hoppas att det skapas fler Anderson-sympatisörer med tiden.