Match Point

Woody Allen var trött. Den amerikanska filmindustrin gick honom på nerverna. Han var trött på hur de stora filmbolagen alltid skulle säga sitt om hans artistiska utförande. Filmbolagens uppgift, enligt Allen, är att analysera filmprojekt, för att sedan bedöma om filmen är tillräckligt intressant eller inte. Under Allens karriär har filmbolagen agerat bank, de har stått för pengarna och inte ställt några frågor. Men när de började lägga sig i den kreativa processen, ville se manus, lägga sig i rollbesättningen och besöka inspelningen, då fick han nog. Han packade sina väskor och begav sig för fösta gången till Storbritannien för att spela in film.

Chris Wilton är en ung och vacker. Han är också ett före detta proffs på tennistouren, och numera en tennistränare utan pengar. En dag blir han involverad i en rik familj genom att träna en av familjemedlemmarna. En ny värld öppnas för Chris, vackra damer, fina herrgårdar och teaterföreställningar. Men, allt kanske inte är så bra som det ser ut?

”Match Point” är en film om tur. Woody vill få oss att tänka på det faktum att tur är involverat i allt. Du kan vara hur duktig som helst, men det är alltid tur som avgör. Slump, maktlystnad, skuld och farliga begär blandas in i en salig blandning, där vi alltid påminns om turen och dess konsekvenser.

”Match Point” är en intelligent berättad historia med vändningar och oväntade förlopp. Emily Mortimer glänser tillsammans med Jonathan Rhys-Meyers i rollerna som nykära. Scarlett Johansson kopplar på det som tagit henne där hon är. Den skorvliga, och alltid lika charmiga rösten, blandat med hennes alltid lika talande blick.

Jonathan Rhys-Meyers spelar en lågmäld profil, som ersätter allt vad Woody Allen själv hade kunnat tillföra. För en gångs skull känns det helt rätt att Allen inte själv står framför kameran, som den intellektuelle Ingmar Bergman-dyrkande juden, alltid omfamnad av vackra kvinnor. Att New York är utbytt mot London, och att han också valt brittiska skådespelare känns lika rätt som New York kändes i Allens mästerverk ”Manhattan”. Allen lägger all energi på sitt regiarbete och ett mycket välskrivet manus. Han undviker klichéer genom att kringgå situationer och lösa dem på oväntade och originella sätt.

”Match Point” är en förhållandevis långsam film, med enkel handling, men med djupa drag. Allen ger varje karaktär den tid de kräver för att utvecklas och bli mer än bara ett skal. Även om det inte är någon ny ”Annie Hall” eller ”Manhattan” är ”Match Point” likväl en av Woody Allens absolut bästa filmer.

Martin Steijer
2005-12-17