Publicerad kl 20:53 den 26 Okt 2006

av

Will Georgiades

wgeorgiades@cine.se


Jag kommer att vara väldigt bourgeois.


Warning: Illegal string offset 'alt' in /customers/8/2/8/cine.se/httpd.www/wp-content/themes/cine/single.php on line 30
1

Anne Hathaway presenterar sig själv, och fortsätter: nu firar vi att jag äntligen är klar med allt modellerande. Hon kommer precis från sitt senaste modelluppdrag, hennes sista den här veckan. Hon är fortfarande kraftigt sminkad, det är tid för lunch på St. Patricks Day på Manhattan i New York. Och Anne Hathaway vill inte bara gör en av sina trehundra intervjuer, hon vill ha sällskap. Jag tackar artigt nej till en drink innan maten.

– Wow, kan du inte intervjua mig och dricka lite champagne på samma gång? Lättviktare.

Hon väljer ett avskilt hörnbord och smuttar försiktigt från din drink. Anne Hathaway är chockad att jag inte är grundaren av hennes fanclub.

– Va? Så du menar att du inte är något stort fan? säger hon. Jag får dåligt samvete när killar måste intervjua mig, jag har ju inte direkt gjort några killfilmer, ‘Nicholas Nickleby’ är inte direkt ‘V för Vendetta’.

Sant å sin sida, men Hathaway är ändå en ung och modig skådespelerska. På bara sex år har hon gått från prinsessa, till gangster till tragisk fru, och nu till en über-kvinna, som hon själv beskriver det. Hennes senaste film ”Djävulen bär Prada” är baserad på Lauyren Wisbergers, före detta assistent till Anna Wintour på Vogue, bok. ”Djävulen bär Prada” representerar alla assistenter och sekreterares fantasi om att en dag få hämnas på deras onda arbetsgivare. Hathaway spelar Andrea, assistent till Vogue-redaktören Anna Wintour – i detta fall Runway-redaktören Miranda Pristly – spelad av en Meryl Streep som personifierar all Cruella de Ville-känsla som en karaktär någonsin kommer vara.

Med en välplanerad sommarpremiär (i USA) hoppas producenterna fullfölja bokens succé – en bästsäljare i dess rätta bemärkelse – trots att flera stora och viktiga magasin (ägda av Condé Nast) ratat att nämna boken. Just Condé Nast, beryktad utgivare av en rad stora magasin, däribland Vogue, har gjort sitt bästa för att förhindra borde boken och filmen. Nast har menat att både boken och filmen ger en orättvis bild av Vogue, samtidigt som författaren Weisberger bara skrattat.

– Du har sett filmen, tycker du att den är kontroversiell på något sätt? frågar Hathaway när vi diskuterar fejden mellan Nast och Wisberger.

– Jag kan inte föreställa mig hur den skulle kunnas ses som kontroversiell, svarar jag.

– Verkligen? svarar hon chockat. Även om du ser åt vilket håll Meryls karaktär går? Det är ju inte direkt ett smickrande personporträtt.

– Nä, men!

– Men vad jag älskar med filmen är att efterhand behandlar manuset Miranda med en mjukare hand. Hon får en själv. Tänk er Anna Wintour med själ! ”Djävulen bär Prada” är fiktion trots allt.

Gillar du modemagasin?

– Om du tittar på min stil, så, nej. Hennes så kallade stil är ”mer komfortabel än moderiktig”, som hon själv uttrycker det.

– Andrea tar verkligen en stor tugga av den stora tårtan, smälter biten och ska precis svälja den när hon spottar ut allting på en gång, säger hon apropå ingenting, och menar att hon själv är lite så, hon ”testar vad som är rätt”.

19 år gammal plockades hon upp ”från ingenstans” för att spela huvudrollen i Garry Marshalls ”En prinsessas dagbok” (Marshall plockade likväl upp Julia Roberts från ingenstans med ”Pretty Women”). Hathaway bemästrade 30-miljonerdollarsfilmen som om hon vore född för jobbet.

– Man kan inte önska om en mer Askungesaga till debut på karriären, minns Hathaway. Det var en söt film som jag fortfarande är mycket stolt över, men jag förstår att det numera är roligt att driva med den lite då och då. Som man lär sig när man växer upp, det är vad som händer efter att man gift sig, som verkligen betyder någonting. Hon talar från egen rutin. Du kanske ser Hathaway som Askungenskådespelerskan, hon fick ju trots allt spela in både ”En prinsessas dagbok 2″ och ” Ella den förtrollade”. Men hennes senaste rollval i ”Kaos” och ”Brockeback Mountain”, besvisar att Hathaway har större ambitioner än att spela en prinsessa.

Om ”En prinssesas dagbok” gjorde en stjärna av Hathaway, så bevisade ”Brokeback Mountain” att hon inte var vilken ny stjärna som helst. Hon spelar Jake Gyllenhaals maka, den rodeoridande Lauren.

– Den rollen satte hjulen i rullning. Personen som var ansvarig för castingen vädjade till Ang att inte se mina andra filmer – så jag fick helt enkelt min roll efter prestationen under min provspelning. Jag är verkligen stolt över den filmen. Det är fantastiskt när filmer tar alla med förvåning, men den här blev större än jag någonsin kunde ha drömt om. Det var vackert.

Hon berättar att hon använt coacher i alla hennes filmer, fram till ”Brokeback Mountain”.

– Du vet, Ang är en sån stor artist, så jag gick upp till honom och sa att han fick göra vad han ville med mig – och det gjorde han. Resultatet blev en ny målgrupp av fans.

– Fler vuxna känner igen mig. Förr var det bara nioåriga tjejer, nu stirrar även vuxna på mig.

Men Hathaway lever inte bara på molnen skapade av hennes senaste succéer. Direkt till dvd-filmen ”Kaos” (Havoc), skriven av Oscarsvinnaren Stephen Caghan (”Traffic”, ”Syriana”) är inte Hathaways favoritsamtalsämne. Hennes prestation är djärv – flera nakenscener blandad med en ny gangsterattityd – men hennes erfarenhet är negativ.

– Manuset blev omskrivet hur många gånger som helst av producenterna som trodde de kunde skriva, säger hon besviket. Och även om hennes karriär tagit rejäl fart så är det troligare att du ser Hathaways namn på filmaffischer än i skvallertidningar. Varför är hon inte konstant på röda mattan och dansade på bord?

– Jag har gjort allt det där. Men det gjorde jag på universitet. Jag gjorde det inte till någon karriärmässig fördel, som en del andra. Jag gjorde det för att jag tyckte det var kul. Världen är inte uppdelad i de som dansar på bord – och de som inte gör det. Men om jag är bakfull morgonen efter en fest, och jag ska spela in scener de närmsta tio timmarna kommer det att påverka alla som jobbar med filmen. Och när jag inte jobbar, så håller jag festandet väl gömt.

Vi kommer in på det faktum att hon slog igenom så tidigt, och vilken press det har satt på henne.

– Vi dyrkade ju Britney när hon var 17, och nu kan vi inte acceptera att hon tar fel beslut. Det är så lätt att dyrka personer innan de ens är vuxna, det är oskuldfullheten och brist på erfarenhet som gör oss så förlåtande. Det är som om att alla barnstjärnor inte får bli äldre än 14. Jag tycker synd om Britney. Jag har sett henne live och hon är en duktig underhållare, men nu tror jag att hon förlorat lekfullheten och hon älskar inte längre vad hon håller på med. När jag såg henne fick man verkligen intrycket av att hon älskade vad hon gjorde. Jag älskar vad jag hör. Jag är passionerad, och jag skulle inte kunna förställa mitt liv utan det.

Pratar hon om Britney eller henne själv? Vad gjorde Anne Hathaway när hon vad 13?

– När jag var 13 förväntade jag mig att jag idag skulle jobba som servitör och ha studielån upp till öronen, springa iväg på några provspelningar då och då, och komma ingenstans i min karriär. Och jag är så jävla glad för att jag får göra vad jag älskar och älskade. Förresten, Chanel ringde mig idag. De ville ge mig en av deras nya väskor, och frågade vilken färg jag ville ha. Who the Fuck am I?

– Och nu ska jag ta på mig mina fantastiska filmstjärnepiloter, som jag precis fick från Marc Jacobs. Men denna gång betalde jag faktiskt.

– De ser ut som Ray-Bans, men de såg å andra sidan inte lika bra ut som dessa.

– Ärligt, jag skulle köpt Ray-Bans, men som du sa, de var inte lika läckra som dessa. Hon vänder sig om och tittar bort. Det är inte svårt att förstå hur lite hon bryr sig om Condé Nast och hennes kampanj mot filmen. Hathaway är frisk vind och alldeles för genuin för att Nast överhuvudtaget skulle kunna göra ett närmande utan att bli uppäten.

– Tack. De har fixat en bil till mig utanför, säger hon och syftar på filmbolaget. Titta, titta, en Merca!