Queens Escorts Brooklyn Escorts Long island Escorts NYC Escorts bestnyescorts.com Manhattan Escorts NYC naughty

Publicerad kl 00:00 den 2 Feb 2005

av

Olle Agebro

oagebro@cine.se


“Jag älskar filmen” förklarar Henrik Georgsson, regissör för Sandor slash Ida, och det är kanske inte så konstigt. Han har levt tillsammans med rollfigurerna sedan närmare sju år tillbaka då hans fru Sara Kadefors började skriva på ett tv-manus om Sandor och Ida. Planerna på en tv-serie lades ner och Sara skrev boken istället, en bok som blev belönad med Augustpriset för bästa ungdomsroman.

Sandor slash Ida var Henriks första långfilm och halva Filmsverige försökte dölja skrattgroparna och kväva fnissen när han, som tidigare bara gjort kort- och dokumentärfilmer, skulle regissera utvecklingen från ungdomsbok till film. “Egentligen är det samma moment i båda sorternas film, det här är bara så mycket större och det är så mycket mer pengar inblandade i en spelfilm” förklarar Henrik och uttrycker sin oro för just pengarna, det är som att han tycker att det är svårare att göra film för att så mycket står på spel. “Det är så lätt att hela apparaten spårar ur, man måste vara där och styra hela tiden och planera flera veckor, ibland månader i förväg.”

När man gör en film baserad på en säljande bok har man givetvis andra förväntningar på sig, “Jag ser det inte som ett problem, man kan se och gilla filmen oavsett om man har läst boken eller inte” förklarar han och fortsätter “Sandor slash Ida fungerar väldigt bra som film eftersom det var så den var tänkt att göras från början”. Men trots det faktum att boken var tänkt att göras i bildform från början kvarstod ett problem, boken bestod till stor del av tankar och känslor, vilket enligt Henrik är mycket svårt att filma. Han menar att det går att förmedla känslor genom att skådespelarna rör sig på ett speciellt sätt eller experimenterar med olika minspel, men det är fortfarande svårt att ge känslorna i boken rättvisa.

“Men jag är glad att jag fick göra filmen, det är en stark berättelse om allmänmänskliga teman. Om att ta tag i sitt liv. Om att våga blotta sig.” påstår han med ett tonläge som inte riktigt övertygar om att han har förstått att han får göra det här. “Det är väldigt svårt för en regissör att få förtroendet att göra en film, och när man väl är klar sitter man arbetslös i ett år till man får förtroendet igen. Det är ett knäppt yrke” skrattar han.