Queens Escorts Brooklyn Escorts Long island Escorts NYC Escorts bestnyescorts.com Manhattan Escorts NYC naughty

Publicerad kl 00:00 den 18 Feb 2007

av

Mike Stranéus

mstraneus@cine.se


Milos Forman

Cigarrdoften är påtagligt tydlig redan utanför rummet. Röken ligger och vilar i luften och sticker retsamt i ögonen när jag kliver mot den lilla finurliga mannen som sitter i en för dagen knallorange tröja – Milos Forman besöker Göteborgs filmfestival och Ciné fick ett samtal med Milos Forman, dubbelt Oscarsvinnande regissör som är aktuell med “Goya’s Ghosts”.

Välkommen till Göteborg, hur trivs du i vår lilla stad?

– Oh ja, jag var faktiskt här över 30 år sen och besökte en vän som lämnat Tjeckoslovakien efter den ryska invasionen och möttes här i Göteborg. Så jag har en sentimental relation till Göteborg – “Gootebuurg” säger Milos och skrattar samtidigt som drar ett djupt bloss på den halvrökta cigarren.

Goya utspelar sig under samma period som Amadeus, vad fascinerar dig att göra filmer om 1800-talet?

– Det är egentligen inte själva epoken, det är personer som Mozart, Salieri och Goya. En slump att det har blivit samma tidsera, men jag har inget emot det. Det var en visuellt vacker period i historien, titta på arkitekturen, möblerna, kläderna och inte minst frisyrerna. Helt spektakulärt, plus att slutet av 1800-talet kan vara en viktigaste punkter i vår historia. Världen förändrades i samband med Franska Revolutionen.

Hur hamnade Stellan som Goya?

– Jag såg honom på en film under en resa och hade inte ens hörlurarna på mig. Och jag visste redan från början att jag inte ville ha en känd stjärna med ett känt ansikte – jag ville att folk skulle se Goya och inte Robert Redford. Så när jag såg hans ansikte, såg jag att det är Goya. Och min producent hade arbetat med Stellan tidigare och sa att han är en fantastisk skådespelare. Så jag ordnade ett möte med Stellan och blev mycket imponerad. Och efter att vi gett en liten rundare näsa och annan färg på ögonen så liknade han verkligen Goya. Ikoner är dessutom mycket roligare att skapa film om, eftersom de mycket mer intressant än någon som jag skulle kunna skapa.

Är det sant att du såg Natalie Portman på omslaget av Vogue?

– Ja, på bilden var Natalie så lik kvinnan i Goyas målning av mjölkpigan av Bordeaux, så jag blev nyfiken och fick senare reda på att hon var en duktig skådespelerska, sen frågade jag efter ett möte och hon var väldigt duktig.

Finns det paralleller till Goya och inkvisitionen samt dig själv och kommunismen?

– Sa du ifrån mot kommunismen krossade de dig, säger Milos samtidigt han sänker huvudet lite. Goya stod aldrig emot inkvisitionen. De gillade inte han, för några av hans små etsningar, särskilt de som handlar om munkarna hade retat upp kyrkan. Men Goya var smart, han gav alla etsningar till Kungen, så att kungen kunde tjäna pengar på dem, samtidigt som han fick en form av beskydd från konungen. Men Goya provocerade aldrig inkvisitionen, och vi borde vetat det i så fall. Han var känd redan på sin tid, så hade han haft något politiskt tal någonstans, så borde det finnas dokumenterat. Men det finns verkligen ingenting om Goyas politiska inställning.

Är det viktigt att göra politisk film idag?

– Politik… vad du än gör och det finns en sanning i det, så är det politiskt. Oavsett om du menade det, oavsett om du ville det. Du kan inte hjälpa det. Så fort du beskriver någons verklighet och du är sanningsenlig så blir det politik inblandat.

Fast fundamentala inom kyrkan kanske skulle säga att inkvisitionen inte är så brutal som du väljer att visa den?

– Naturligtvis, de är ju fanatiker, precis som muslimska fanatiker, fast det hjälper oss förstå Mohammed. Islam är vad? 600 år efter Kristus, vilket gör det ungefär 1400 år gammal. Vad gjorde kristendomen när den var drygt 1400 år gammal? Fanatism, korståg, dödande, tortyr, vända folks tro genom våld säger Milos samtidigt han viftar ivrigt med armarna.

Hur viktigt är det att vara faktamässigt korrekt när man gör en film som Goya’s Ghosts?

– Det är viktigt att vara medveten om det och inte vara ignorant. Viktigast är dock den humana berättelsen om huvudkaraktärerna. Som när de berättar för en stackars flicka att hon är en “jude-anhängare” och hon vet inte ens vad det är. Sånt är vikigt. Om någon frågar mig om receptet hur man gör en bra, meningsfull film – det enda receptet jag har att tala sanning och att inte vara tråkig. Och det är sant, men det är svårt. Goya var inte tråkig, det är därför att han är bra och hans verk är meningsfulla fortfarande idag. Han var väldigt vågad i sina målningar, samtidigt som han var väldigt feg i sitt privatliv. Han ville vara vän med alla och inte ha ovänner. Det är förstås väldigt smart, varför irritera makterna som kan störa ditt arbete. Om han hade talat rakt ut mot inkvisitionen, så hade de dödat honom och vi hade inte haft hans målningar. Hans målningar om krigets fasor blev publicerade flera år efter hans död – ingen hade vågat drömma om att ge ut dem innan.

Hur kom det sig att väntade så länge med att börja filma Goya när du haft idén så länge?

– Jag väntade inte direkt. Men det var något ständigt återkom till mig till och från, men sen är man upptagen med något annat. Den riktiga inspirationen till att verkligen göra filmen kom med Saul Zaentz när vi var i Madrid på Pradomuseet och såg Goyas verk. Allt jag läste om inkvisitionen som ung student blev helt plötsligt illustrerat. Goya målade allt från avrättningar till vardag och plötsligt började allt falla på plats.

Vad har du för planer för framtiden?

– Jag håller precis på att fokusera på mitt – första – arbete med att regissera på scen, en opera tillsammans med en av mina söner som skall sättas upp i Prag. Vi har precis startat repetitioner för ungefär tio dagar en. Det är okänd tjeckisk jazzopera.

Är det viktigt som filmmakare i USA att hålla kontakten med rötterna i moderlandet Tjeckien?

– Jag tror det, jag känner ett samband även om jag inte vill eftersom jag spenderade halva mitt liv där. Men att spekulera i om du är mer av din far eller mer av din mor är oväsentligt. Du är den du är.

Goya hade Ines som musa, källa för inspiration – vem är din musa?

Haha, ja du, det är nog inte frågan om en musa, utan snarare inspiration känslomässigt. Chaplin, Ingmar Bergman, Billy Wilder och Buster Keaton.

Finns det någon person just nu du skulle vilja göra film av?

Milos mumlar och funderar en lång stund innan han tittar upp och säger; “Bush” vilket får hela rummet med pressfolk och assistenter att skratta ordentligt innan det är dags för Milos Forman att säga tack, adjö och ta planet tillbaka till Prag för att fortsätta arbetet med sin opera.