Natten till måndag är det åter dags att dela att dela ut det finaste tv-priset i USA; Emmystatyetten. Så här på förhand talas det mest om huruvida “Lost” kommer att vinna en statyett sitt sista år och hur säker Jane Lynchs (“Glee”) vinst för bästa biroll i en komediserie är. Vad det sällan pratas så mycket om är galans filmpriser. Även om endast filmer som är producerade direkt för tv är kvalificerade för tävlan så betyder inte det att det inte finns gott om bra skådespelarinsatser och några fina filmer bland de nominerade. Här är en genomgång av dessa:
“Endgame” (3.5/5)
Ett tätt drama om hur slutet av apartheid diskuterades fram i hemliga möten. Filmen lider lite av en stillastående handling som inte rör sig så långt från konferensbordet men lyfts av fina skådespelarinsatser av William Hurt, Chiwetel Ejiofor och Jonny Lee Miller samt ämnets inneboende tyngd som filmen behandlar med en analytisk respekt som skapar förståelse av problematiken hos åskådaren.
“Georgia O’Keeffe” (3/5)
Filmen är trogen sin titel och berättar om konstnärinnan O’Keeffes liv och konstnärsskap, speciellt den delen av livet hon delade med fotografen Alfred Stieglitz. För den konventionella regin står Bob Balaban, mest känd som skådespelare (se honom exempelvis i “Lady in the Water” som filmkritiker, Shyamalans töntiga försöka till hämnd på alla som gett hans filmer dåliga recensioner). Filmen lider att vara en rätt ordinär biografifilm som främst exalterar de som redan har ett förhållande till O’Keeffe eller Stieglitz men lyfts av fantastiska insatser av Joan Allen och Jeremy Irons som konstnärsparet.
“Moonshot” (2/5)
Filmer om första resan till månen har vi kanske fått nog av och “Moonshot” gör inget för att ändra denna åsikt. Med tråkig “gjord för tv”-estetik koncentrerar den sig på förhållandet mellan astronauterna innan de vet vilka som ska bli de första att få åka till månen och, efter det, vilken som först ska få sätta sin fot på den outforskade himlakroppen. Skådespelarinsatserna är ojämna och ingen glänser nämnvärt men det är lite kul att se Spike (James Marsters) från Buffy the Vampire Slayer i rollen som Buzz Aldrin.
“Temple Grandin” (4/5)
Denna film hade jag inte höga förväntningar på i förhand, den verklighetsbaserade historian om en autistisk kvinna som så småningom revolutionerar boskapsbranschen lät väldig ordinär och långtråkig men filmen överraskar med en rad intressanta visuella grepp som kittlar ögat och en rollprestation värd alla priser den kan få av Claire Danes i titelrollen. David Strathairn, Julia Ormond och Catherine O’Hara bidrar med fina insatser i mindre roller. Berättelsen tar också upp intressanta trådar om samhällets syn på genus, handikapp och vetenskap. En riktig pärla som inte bör missas. “You Don’t Know Jack” (1.5/5)
“You Don’t Know Jack” är kanske den mest kända filmen i startfältet på grund av att det är Al Pacinos första roll i en tv-film, han gör det med bravur precis som John Goodman, Brenda Vaccaro och Susan Sarandon i mindre roller. Han kanske till och med gör den lite för bra när han skapar okritisk sympati för den högst kontroversielle dr. Jack Kevorkian. Filmen blir till ett rätt motbjudande försvar för aktiv dödshjälp där Kevorkinas sämre sidor döljs av Pacinos skådespeleri och trevliga personlighet. Oavsett om man håller med filmen eller inte så är det graverande när man transformerar verkliga personer till mer sympatiska figurer i underhållningens och tittarsiffrornas namn.
“The Special Relationship”
Filmen behandlar det speciella och komplicerade förhållande mellan Tony Blair (Michael Sheen repriserar rollen som Blair som han också spelade i “The Queen” och “The Deal”) och Bill Clinton (Dennis Quaid). Hillary Clinton spelas av den underskattade Hope Davis som alltid brukar vara bra.
Jag kommer att hålla båda mina tummar för “Temple Grandin” även om jag misstänker att “You Don’t Know Jack” och “The Special Realtionship” kommer att knycka de flesta statyetterna i filmkategorierna.