Publicerad kl 00:00 den 26 Feb 2007

i kategorin

Krönika

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


Lista över vinnare finner du här.

Årets Oscarsgala innehöll ett fåtal överraskningar, men de absoluta favoriterna svek inte. Martin Scorsese knep sin första Oscar, efter sin sjunde nominering. Och Scorsese må vara den person i filmindustrin som var mest värd en Oscar.

– Could you double check the envelope, frågade han skämtande. Det var Scorseses kväll.

Synd var att Scorsese fick vinna det året då alla andra filmer var för svaga för att nå upp till en annan svag film, och det året då årets bästa film var en remake, som inte ens var hälften så bra som sitt original. ”The Departed” fick pris för bästa film, en film som knappast tillhör årets eller Scorseses bästa. Men, vi ska inte ta äran från Marty, han är värd sin Oscar, framför allt för lång och trogen tjänst.

– We just wanted to make a nice genre movie and look what happened, sa Scorsese redan innan galan.

Ellen DeGeneres var inget vidare. Hon var inte hälften så bra som Jon Stewart var i fjol, och hon fick till och med Chris Rock att framstå som rolig. DeGeneres kändes felplacerad. Hennes skämt var fega och riktade sig kanske i första hand till hennes pratshow-publik.

När klockan slagit 03.23 kunde vi konstatera galans första skräll. Eddie Murphy, som fått utstå tung kritik från inflytesrika amerikanska filmkritiker vann inte sin första Oscar, utan fick ge vika för den gode Alan Arkin. Efter Arkins vinst fortsatte överraskningarna med ”Happy Feet” som knep statyetten för bästa animerade film framför ”Bilar”. Den evige prisutdelaren (han har vunnit två statyeter också) Tom Hanks och Helen Mirren delade ut pris till William Monohan, som duktigt nog översatte det kinesiska manuset i ”Infernal Affairs” till engelska. Stor eloge.

Guillermo del Toros assistenter inkaserade tre priser, innan det vars dags för Guillermo själv att gå upp. Trodde alla. Bästa utländska film var efter bästa kvinnliga skådespelerska, den kategori som hade lägst odds hos vadslagningsfirmorna. Men Florian Henckel von Donnersmarcks fick mot alla odds ta emot priset. Well deserved, utan tvekan den film där akademin fick det rätt. Det hade varit roligt att se Abigail Breslin vinna pris för bästa kvinnliga biroll (tufft att vara tio bast och kallad kvinna), men precis som alla väntat sig gick priset till Jennifer Hudson. Ganska välförtjänt, i en annars medioker film. Clint Eastwoods direktöversatte mästerkompositören Ennio Morricones, som tilldelades en hedersstatyett, tal från italienska till engelska. Samtidigt som Morricone star bredvid med gråten i halsen. Många lovord till Clint Eastwood för översättandet, som han retfullt inledde med ”Okay, I will tell you what he is saying”.

– Dagen jag blev nominerad, var en av de bästa dagarna i mitt liv, sa Helen Mirren innan galan. Och precis som väntat fick hon även sin Oscars statyett. Forest Whitaker gjorde samma sak, stod för favorittrycket – och knep statyetten. Forest Whitakers tacktal må vara ett av de bättre Oscarsgalan någonsin (leta upp det på YouTube). Leonardo DiCaprio och James McAvoy hade båda tårar i ögonen.

Årets gala var precis som vanligt. Och jag frågar mig själv varför jag sitter och förstör min dygnsrytm med fem timmar medioker tv. Är det för att jag älskar film? Troligen inte. Jag är i alla fall glad över att jag inte behövde genomlida Pontus Gårdinger och Hans Wiklund på Kanal Nio. Tacka satellitkanaler och amerikanska ABC.

Övriga observationer.
– Varför är kortfilmare alltid bäst på att håla tal?
– När jag blir 70+ ska jag se ut som Martin Scorsese eller Woody Allen
– I fjol var det indieåret, i år var det internationella året.
– Richard Roeper säger att Oscarsgalan är en fest för fina kläder och smycken.
– Inte för mig, säger Ryan Gosling och berättar om en resa han gjorde i Uganda för en vecka sedan. Det är klass.