Swoosh, boom, zoom! Inför den stundande premiären av det sista kapitlet i Star warssagan är det dags att blicka tillbaka. 1977 slogs världen med häpnad. George Lucas som fått sitt stora genombrott redan fem år tidigare med THX var nu tillbaka med dunder och brak. Lasersvärd, utomjordingar och rymdbataljer var något nytt och spännande för biopubliken. Baserad bland annat på Akira Kurosawas “Hidden fortress” skapade Lucas ett universum som sent skulle glömmas. Det storslagna eposet berättar historien om den Luke Skywalker som går från drömmande jordbrukare till intergalaktisk hjälte. Kampen mellan gott och ont har sällan skildrats på ett mer levande sätt.
Uppföljaren “Rymdimperiet slår tillbaka” kom tre år senare och fördjupar karaktärerna ytterligare. Luke påbörjar sin träning som jedikrigare och Darth Vader återvänder med förnyad kraft för att slå tillbaka rebellerna. Många menar att det här är trilogins starkaste film just för att den innehåller ett mörker de andra två saknar. Vem minns inte Han solos tragiska tillfångatagande eller alla tiders mest klassiska filmreplik “I am your father”. Få kan säga att de inte var spända inför premiären av nästa film.
Nummer tre, Jedins återkomst, mötte dagens ljus efter ytterligare tre års väntan. Nu skulle trilogin bli fullständig. Dödsstjärnan skulle förstöras, kejsaren krossas och ondskan skulle besegras. Frågan var bara om en ensam tvivlande jedikrigare verkligen klarade av att hålla världen på sina axlar. Många förfasades över de söta små ewokerna medan andra jublade över påkostade rymdstrider och brutala laserfighter. En omåttligt populära sagan gick mot sitt slut, det trodde vi i alla fall då.
16 år senare, försöker Lucas upprepa sin succé. Enligt honom själv har han hela tiden räknat med att återvända till sitt universum, därav namnen episod 4,5 och 6 istället för 1, 2 och 3. Huruvida detta är sant eller inte är onödigt att spekulera i. Första nya filmen kom 1999 under namnet “The phantom menace” och berättar historien om hur Obi-wan fann sin lärling Anakin Skywalker, senare Darth Vader. Treårssviten upprätthölls och 2002 kom “Klonerna Anfaller”, det krig mellan jediriddare och kloner som nämns av Obi-wan i episod 4.. För mig andas “Star Wars” äventyr, matiné och storslagenhet. Olyckligtvis är jag född i fel årtionde och istället för att bevittna historia i biosalongen fick jag göra detsamma på två skraltiga vhs-band. Av någon anledning fanns enbart episod 5 och 6 inspelade vilket gjorde att jag inte såg första filmen i trilogin förrän flera år senare. Men vad gjorde väl det när man hade de två bästa delarna att titta på om och om och om igen. Jag, i egenskap av filmälskare, skulle faktiskt vilja påstå att “Star Wars” är något av det bästa som gjorts. Missförstå mig inte fel, det finns flertalet andra filmer som är snyggare, bättre och mer gripande men “Star Wars” spelar i en annan division och har dessutom en känsla av praktfullhet som är svårslagen.
Nu är det dags för den allra sista delen, episod tre. Nu ska den gamla och nya berättelsen knytas ihop och bli ett. Många har varit kritiska till de nyinspelade delarna och främst “The phantom menace” har fått utstå mycket gnäll från fansen. Vad man nu än tycker tror jag de flesta håller med om att det ska bli intressant att se hur Lucas binder samman sina epos. De nya må inte ha originalens magnifika glöd men visst finns där en gnista som kan tända till om vi har tur. Anakins resa mot mörkret, härliga laserssammankomster och inte minst vad som hände med prinsessan Amidala.