Publicerad kl 00:00 den 22 Jan 2005

i kategorin

Krönika

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


I och med att vi lever i detta massmediala samhälle kom det givetvis inte som någon överraskning då vi för några år sedan fick veta att Tolkiens böcker skulle filmatiseras.Den unga publiken sträckte armarna i luften och jublade. De verkliga Tolkienentusiasterna sänkte huvudena och började tvivla och utnyttjade den gamla klichéen om att: ”film är alltid bäst på bok”.

Åren gick och inspelningarna i sagolandet Nya Zeeland fick stor uppmärksamhet i de filmrelaterade magasinen. TV-stationer från hela världen kom regelbundet med positiva inslag från regissören Peter Jacksons arbete.

Bara det faktum att filmens budget var den största i världshistorien (ej i förhållande till inflationen) fick de inbitna läsarna att tvivla. Är det möjligt att skapa den mysiga Tolkienstämningen med miljarders av dollar i ryggen?

Visst, det hade varit svårt att motsvara de enorma förväntningarna med en liten budget, men tog inte New Line Cinema i lite? Beslutet att utesluta de riktigt namnkunniga skådespelarna var ett bra beslut. Att se Nicole Kidman i alvkostymering vore skrattretande. När jag tar upp min avsky för Sagan om Ringen påminner min omgivning mig allt som ofta om alla filmens Oscars. Visst, att få en massa Oscar för kostymering, foto, specialeffekter är stort. Men vad betyder det egentligen när filmen har dock inte vunnit de riktigt tunga titlarna i form av skådespelarinsatser.  I mina ögon kommer ”Sagen om Ringen” att förbli att sömning historia om ”det där konstiga”, som jag inte orkar bry mig om. Vad är det då ni älskar med filmvärldens mest överskattade verk? Dela mer er av era åsikter, få mig att förstå.