Publicerad kl 11:22 den 22 Maj 2015

i kategorin

Krönika

av

Jesper Åkerlind

jesper@cine.se


När nu filmen om den långvarige FBI-chefen J. Edgar Hoover har svensk premiär tåls det att försöka förstå vem Hoover egentligen var. Under sina 48 år som FBI-chef vågade aldrig någon utmana honom, då han med all säkerhet hade synnerligen komprometterande material om varje enskild amerikansk politiker. Det påstås att Hoover hade hemliga personakter för alla kända amerikanska politiker.

Men Clint Eastwoods filmatisering om Hoover är en simplifierad version som förklarar vad han gjorde istället för varför han gjorde. Men vad som främst blivit omdiskuterat i amerikansk media är huruvida Hoover var homosexuell eller inte. I Leonardo DiCaprios porträtt ser vi en asexuell homosexuell man som inte kan komma underfund med sina egentliga känslor. Istället för att utforska sina egna begär med sin närmaste man, vicechefen Clyde Tolson, tar de semestrar tillsammans, handlar kläder och delar dyra flaskor vin vid fina middagar. Eastwood menar genom sin film att Hoover inte lyckades fylla sitt liv med kärlek på grund av dåtidens homofobi. Den lucka som uppstod i Hoovers spirituella liv fyllde han istället med sin hänsynslösa jakt på hemligheter och makt.