2 dagar i Paris

Julie Delpy har under senare år figurerat med små roller i allt fler filmer, med olika framgångar. När hon nu åter igen är aktuell på bio, med “2 dagar i Paris” sitter hon i registolen, skrev manuset, spelar huvudrollen och har dessutom producerat filmen. Frågan var om Delpy skulle klara av att tackla samtliga roller, eller om hon hade tagit sig vatten över huvudet?
Handlingen är egentligen inte mycket att tala om, men skildrar fransyskan Marion och amerikanen Jack – ett par som nyligen har träffats och ska spendera de två sista dagarna av sin semester i Paris, boendes hos Marions föräldrar. De träffar vänner till Marion och försöker att inandas den franska kulturen, samtidigt som de går längs Paris gator och besöker restauranger och gallerier.

En film om en amerikansk man och en fransk kvinna som tillbringar en helg i Paris för att umgås och lära känna varandra bättre i den romantiska staden, låter handlingen bekant? För inte mindre än tre år sedan gjordes filmen “Bara en dag”, även den med Julie Delpy i huvudrollen som hade precis samma handling. “2 dagar i Paris” känns därför inte som någon innovativ film, och det är tråkigt att Delpy inte har vågat ge sig ut på lite nyare mark. Tonen är visserligen lite mer lättsam och dialogen tar inte lika mycket plats som i “Bara en dag”, men Julie Delpy är en skicklig skådespelerska och i mina ögon hade det varit roligare ifall hon tagit ut svängarna lite mer än vad hon gör här.

I övrigt är det just skådespelarprestationerna, med Goldberg och Delpy i spetsen som imponerar mest. Kemin mellan dem är alldeles utmärkt och skänker filmen en charm som den antagligen inte hade haft med andra skådespelare. Vad som överraskar mest är annars hur rolig “2 dagar i Paris” är mellan varven. I synnerhet under den första halvan bjuds vi på en vass dialog med många skämt som anspelar på allt mellan politik och sex.

“2 dagar i Paris” är en film som går ut hårt för att sedan tappa för varje minut som går. Vad som börjar roligt och intressant, blir efter ett tag lite för enformigt och långsamt för att det ska vara riktigt bra. Goldberg och Delpy är dock lysande i huvudrollerna och är starkt bidragande faktorer till att detta trots allt är en ganska mysig film.