2046

“Alla som åker till 2046 har samma anledning. De vill fånga försvunna minnen, eftersom ingenting förändras i 2046. Men ingen vet om detta är sant eller ej, eftersom ingen har någonsin återvänt.”
Cho Mo Wan, spelad av Tony Leung, har flyttat till Singapore och jobbar som journalist och författare. Han skriver en novell som utspelar sig i framtiden och handlar om människor som reser till en plats där inget förändras. En plats som ingen har tagit sig ifrån, förutom en man.

Hong Kong-regissören Wong Kar-Wai har blivit mycket hyllad efter moderna klassiker som “In the mood for love” och “Chungking express”. Han anses vara en äkta filmkonstnär, som tillsammans med fotografen Christopher Doyle har skapat många snygga filmer som har uppskattats mycket bland kritiker. Wong Kar-Wai undviker de typiska filmmallarna, skapar egna invecklade karaktärer och förlitar sig mycket på starka budskap. Hans senaste film “2046” är ett praktexempel på hur hans filmer ska se ut, både känslomässigt och estetiskt.

Visuellt är “2046” ett mästerverk. Ett konstverk som ska avnjutas sakta och noggrant. Christopher Doyle berikar filmen med sin finurlighet när det gäller kameravinklar och ljussättning. Färgernas tema skiftar under filmens gång, vilket gör att bilden ändrar nyans och varje gång detta händer känns det som en förnyad upplevelse. Inzoomningarna i filmen är flera och mycket vackra. Även om man zoomar in på ett handtag kan man inte göra annat än att stirra på det med beundran eftersom det genomförs med en vass estetisk fingertoppskänsla. De absolut vackraste scenerna är de som utspelar sig i novellen. Där kastas vi in en värld full av neon och färgstarka miljöer, samt vackra klänningar. Även musiken bör nämnas. Det är mycket vackra melodier som smälter samman med bilderna på ett perfekt sätt.

Däremot har filmen en stor nackdel och det är handlingen. Det saknas en röd tråd, då man slungas fram och tillbaka genom vackra miljöer utan särskild anledning. Självklart är Wong Kar-Wai känd för invecklade handlingar, men handlingen i “2046” gav mig inte något, till skillnad från hans tidigare filmer. Ibland är det intetsägande scener, men ibland är det dock ren och skär filmpoesi. Ett lyckat drag är däremot valet av skådespelare. Man har samlat den stora skådespelareliten i Kina. Tony Leung, Maggie Cheung och Zhang Ziyi har varit med i flera av Wong Kar-Wais filmer och de gör som vanligt ett mycket bra jobb. De invecklade karaktärerna som porträtteras blir till liv genom dessa mycket duktiga skådespelare.

“2046” är en film som får en att reflektera. Det är en film som startar den estetiska motorn i kroppen, och att se på den är som att titta länge på en vacker tavla. Varje gång man tittar noterar man något nytt. Något vackert som man försöker att analysera länge för att nå budskapet. Detta är en film som verkligen testar tittarens analysförmåga, men passar lika bra för den som vill ha något vackert att vila ögonen på.