21 Jump Street

Jonah Hill (som också skrivit manus tillsammans med Michael Bacall) och Channing Tatum spelar, föga oväntat, nörden och tuffingen som inte alls kommer överens på high school. Men med skolan bakom sig blir de snart bästa vänner på polishögskolan och skickas illa kvickt tillbaka till sin skola för att lokalisera skolans hemlige knarkkung. Av misstag hamnar Hill med de populära teatereleverna och på skolans idrottslag samtidigt som Tatum tvingas bli en del av skolans naturvetenskapliga cirkel.
Ja, det är förutsägbart och nej, jag har inget emot det. Hill och Tatums transformering fungerar långt över förväntan, kanske mest på grund av Hills nästan desperata jakt på bekräftelse. Men också för att det här är en film som inte tar sig själv på speciellt stort allvar. Istället för att ignorera det faktum att Channing Tatum är 31 år gammal och låta honom passera som en high school-elev är det istället ett helt öppet ämne för medkaraktärerna att gång på gång påpeka att han ser ut som en gubbe. Eller som när deras polischef ger Hill och Tatum jobbet på ett nedlagt, men numer återupptaget polisprogram från 80-talet för att “poliskåren helt har slut på idéer”. Eller bara det faktum att filmen, ironiskt nog, producerats av ett filmbolag som heter Original Film.

Även om skratten egentligen är lätträknande blir “21 Jump Street” aldrig tråkig. Med ett par kreativa biljakter, några dumma skämt och sin distans till sig själv är det här en film som är bättre än den borde vara.