Publicerad kl 00:00 den 18 Feb 2006

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


Jack Bauer är tillbaka. Den längsta dagen i hans liv, har blivit den tredje. Säsong tre är här, Kim Bauer har fortbildats till datorhacker, och Jack är argare än någonsin.
För mig, och många andra har Agent Jack Bauer blivit, gud, vår herre – vårt allt. Kulten kring agenten som tycks ha trettiotre liv – och minst lika många patroner i sitt magasin växer med lavinartad takt. Inte ens hans död skulle få oss att sluta se upp till denne fantastiske agent. James Bond har tillstånd att döda. Jack Bauer behöver inte något sådant, han gör det ändå.

Denna gång har det har gått tre år sedan CTU-agenten Jack Bauer hindrade ett terroristförsök att sätta USA i krig. Nu är han tillbaka i Los Angeles efter att ha jobbat under täckmantel i sex månader för att få fast knarkkungen Ramon Salazar. Plötsligt får FBI ett telefonsamtal med ett hot om att släppa ett dödligt virus i Los Angeles om Salazar inte släpps fri från fängelset inom sex timmar. Då CTU kämpar mot klockan för att finna viruset, förstår Jack att det enda sättet att undvika ytterligare hot från terrorister är att finna källan till viruset, och för att lyckas med det måste han själv ta lagen i sina egna händer och befria Salazar från fängelset.

De har gjort det. Igen. Skaparna och tillika manusskribenterna Joel Surnow och Robert Cochran samt producenten och regissören Jon Cassar. Trots att det inte är nyhetens behag längre så är man fortfarande lika fast. Denna gång har de lyckats komma ännu närmare verkligheten med hot som är mer skrämmande än stela atombomber. En mer beroendeframkallande serie får man leta efter. Sean Callery står bakom den närmast prickfria musiken, och det numera legendariska klockljudet – bleep-bloop-bleep – ni vet. Det är svårt att veta var man ska börja i hyllningarna. Sean Callery smått fantastiska, adrenalinpumpande musik, Rodney Charters minst lika prickfria foto eller helt enkelt den alltid lika överraskande smarta historien. Precis som i allting som är framgångsrikt är det helheten som gör varan. Historien, fotot, musiken – och framförallt skådespelarna skapar kanske den bästa tv-serien någonsin. Klart är i alla fall att det är den mest beroendeframkallande.

Det är svårt att inte avslöja alltför mycket om seriens innehåll. Med tanke på att innehållet i ett avsnitt är färskvara i några minuter, innan någon hunnit dö, ljugit eller flytt. Just oförutsägbarheten är vad som för historien vidare, och som gör att inte kunna sluta sukta efter mer. Visst, serien är skapad för tv, men gör sig bäst på dvd. Kan du sträckse flera avsnitt i följd skapas det riktiga beroendet. Sean Callerys handkamera är i huvudhöjd, och gör oss till en beskådande tredje person. Kiefer Sutherland är som klippt och skuren för rollen som Jack Bauer och man undrar hur hans filmkarriär kunde gå så snett. Visserligen tar han självmord genom att spela Jack Bauer. Ingen kan någonsin tro på Sutherlands andra karaktärer, för oss alla är, och förblir han Jack Bauer. 24-abistensen har nått sitt klimax – och det ska mycket till för att känslan ska avta.

24 - säsong 1

Regi

Jon Cassar

Skådespelare

Carlos Bernard,
Dennis Haysbert,
Elisha Cuthbert,
James Badge Dale,
Kiefer Sutherland,
Penny Johnson,
Reiko Aylesworth,
Sarah Clarke,
Sarah Wynter,
Xander Berkeley

Genre

Action, Äventyr, Drama

Originaltitel

24

Premiärdatum

6 november, 2001

Språk

Engelska, Spanska

Längd

minuter

Produktionsår

2003