24 – säsong 4

I säsong tre var Jack Bauer beroende av heroin. Kulten säger att det är fel. Jack var aldrig beroende var heroin, det var heroin som var beroende av Jack. Att döda Jack Bauer gör honom aldrig död, bara argare. Säsong 4 är här – minst lika bra som föregångarna.
I säsong tre av 24 ledde Jack Bauer (Kiefer Sutherland) antiterroristenheten CTU, och kämpade för att stoppa ett virus framtaget av terrorister, innan det hann döda miljontals människor.

Säsong fyra tar sin början 18 månader senare. CTU som Jack jobbade för har nu tagits över av Erin Driscoll (Alberta Watson), en hård agent vars första prioritet när hon klev på posten var att få bort den då heroinmissbrukande Jack. Istället tar Jack anställning som rådgivare hos försvarsministern James Heller (William Devane). Jack har dessutom en hemlig affär med Hellers gifta dotter Audrey Raines (Kim Raver). Efter att ett tåg spårat ur måste Jack hjälpa sina gamla kollegor på CTU – trots allt.

24 var dock ett tag på väg att inte bli något annat än en idé. En av seriens skapare, producenten Robert Cochran, trodde från början inte på konceptet med ett realtidsdrama och avskrev idén. Hans kollega, manusförfattaren Joel Surnow, var emellertid enträgen. Till slut gav Cochran med sig och med produktionsbolaget Fox hjälp blev 24 verklighet. Tur är nog detta, vissa undrar nog vad de hade gjort utan Jack Bauer och hans genomtänkta planer.

24 lyckas bita sig fast. Igen. Världens kanske mest innovativa och mest banbrytande tv-serie fortsätter att överraska. Gång på gång. Ändå kommer man inte ifrån hur djupt problematisk 24 kan vara. Visst finns det en rad problem kring etnicitet, som fler andra redan hunnit med att påpeka: det är de Onda muslimerna som hotar de Goda amerikanerna, som inte bara gör sig själva en tjänst – utan hela världen. Egentligen finns det inte så mycket annat vi kan vänta oss. Det är en amerikansk tv-serie, och Jack Bauer personifierar den amerikanske hjälten som gärna offrar sitt liv för presidenten – om det gagnar nationen. Störande? Nja. Egentligen inte, låt bli att tänka på det, och se serien för vad den är. Egentligen är det så med allting, man ska se saker för vad de är, vilket många (jag) har problem med. 24 fungerar emellertid utmärkt, även om det haglar klyshor och amerikansk nationalism.

Det finns flera anledningar till att 24 är en så banbrytande serie. Hela konceptet och upplägget – med flera rutor som visar vad som pågår samtidigt på flera olika platser och framförallt realtidsformatet är någonting vi aldrig sett förut. De som vill kan tvivla och börja undra varför det alltid tar tio minuter att åka helikopter över hela Los Angeles. Andra bara suger in den ständigt påtagliga spänningen.

24-säsongerna fungerar utan problem helt fristående. Det hjälper visserligen att ha en del förståelse för några av karaktärernas bakgrund och tidigare agerande. Detta betyder inte att jag föreslår att ni ser säsong fyra utan att ha sett de tidigare säsongerna. Bakgrundskunskapen ger serien ett ytterligare djup utöver alla explosioner och biljakter. Att recensera tv-serier skapas i sig ett litet problem. Frågan blir ju om man ska recensera säsong fyra i förhållande till de tre tidigare säsongerna, eller inte? Det är omöjligt att inte jämföra säsongerna. Man kan alltid försöka, men upplägget skiljer sig knappt från säsong till säsong – så det är svårt att säga vilken säsong som är bäst. Allt är helt enkelt en otroligt välgjord tv-serie.

Åskådaren lär sig med vägens gång att hela tiden skapa större och större känslor för Jack. Ju mer vi får veta om hans förflutna och nuvarande känslor skapas hela tiden ett större välbehag och ett vill ha-behov. Synd att varje säsong har ett slut.