A Guide to Recognizing Your Saints

Knarkande, supande och slagsmål med graffitiligister utgör vardagen för Dito Montiel och hans vänner sommaren 1986. “A Guide to Recognizing Your Saints” är den självbiografiska historien om Montiel, regisserad av Montiel själv, som fokuserar på dennes mindre glamorösa ungdomsår i ett fattigt område i Queens, New York. “Kids” möter “Mean Streets”.
Den skitiga vardagsrealismen och svordomsspäckade dialogen ges liv av en fantastisk ensemble. Insatserna känns genuina från topp till tå, men de som skiner mest är Chazz Palminteri (“Kulregn över Broadway”) och Channing Tatum. Palminteri gör ett engagerande porträtt av Ditos far Monty, som älskar sin son trots att Dito är beredd att lämna både föräldrar och vänner för att fly undan vardagstristessen och livshoten till Los Angeles. Genom skildringen av de inbördes relationerna mellan far och son tillåts vi förstå hur huvudpersonerna har formats av sina hemmiljöer. Montiels trygghet i det egna hemmet står i kontrast till den misshandel hans muskulöse, smått aggressive vän Antonio (Tatum) utsätts för av sin far. Tatum får sin karaktär att kännas tuff och kaxig, med kort stubin, men samtidigt lojal mot Dito.

“A Guide to Recognizing Your Saints” är en brutalt ärlig, men aningen ojämn berättelse. Det är när den handlar om de våldsamma ungdomsåren den är som bäst, då nutidsskildren av Montiels återvändande till den dödsjuke fadern och änglslige modern inte ges tillräckligt med utrymme och tid att utvecklas till någonting gripande. Ditos livsberättelse är dock klart sevärd.