A History of Violence

David Cronenberg är inte en regissör som passar alla. Hans filmer består av många dolda budskap, som ofta framförs med hjälp av mycket våld eller sexualitet. Sedan gillar han även att använda sig av effekter och övernaturliga varelser, och det är ungefär här som han tappar den större delen av den vanliga biopubliken. I och med “A history of Violence” har han tonat ner dessa typiska filmer och gjort en film som är mer till för mainstream-publiken. Passar detta hans stil?

Tom Stall lever den amerikanska drömmen. Han har ett bra liv, med en stor familj och en trevlig arbetsplats på ett café i den lilla staden som han bor i. Allt detta förändras när två rånare försöker att råna cafét och Tom lyckas skjuta båda i självförsvar. Han blir hyllad som en hjälte, men samtidigt dyker det upp tre mystiska män som hävdar att Tom Stall inte är den han har gett sig ut för att vara.

“A History of Violence” har i mitt tycke varit intressant ända sedan jag såg den trollbindande trailern för ett antal månader sen. Trots att jag har svårt för regissören David Cronenberg kändes handlingen spännande och jag såg fram emot att se den. Efter att ha sett den har inte min syn på Cronenberg som regissör ändrats. Han har gett sig ut på mainstreambanan och bevisar att han klarar av detta mycket bra och det ska han få ovationer för. “A History of Violence” vinner mycket på handlingen. Cronenberg bygger upp en intensiv spänning och han döljer många saker i handlingen vilket gör att man vill veta mer. Det är en mycket thrilleraktig känsla i filmen och just handlingen är underbar på grund av denna känsla av mystik och spänning.

Trots att Cronenberg försöker att arbeta utanför sin säregna stil finns det många typiska tecken. Bland annat den absurda och mycket dolda humorn som blandas med våld och sex. Han har en speciell känsla för humor, men som sagt döljs den i filmen och just att det är nertonat passar filmen alldeles utmärkt. De brutala och våldsamma scenerna återkommer då och då, och man passar på att använda sig av övertygande smink. Filmen känns väldigt rå när man tittar på den på grund av det och det ökar den genuina känslan. Sedan ska även skådespeleriet få beröm. Viggo Mortensen visar att han inte bara kan spela en långhårig krigshjälte. Hans avtonade skådespeleri passar utmärkt där han spelar en man som sitter i ett stort dilemma. Även Ed Harris gör en väldigt spännande biroll som en mystisk man med många hemligheter. Man har lyckats att skapa intressanta karaktärer, samt att välja rätt skådespelare för rollerna också.

David Cronenbergs senaste film klarade att nå förväntningarna som skapades efter den spännande trailern. Trots att tempot är lite ojämnt ibland, vägs det upp av en mycket intressant och spännande handling som gör att man sitter på nålar under hela filmen. Det är bara positivt att han har valt att kliva ut ur sin personliga regissörsbubbla och skapat något helt annat. En lågmäld och lugn film, men ytan bedrar. Det är vad som döljer sig under denna yta som gör den så intressant. Dessa vändningar i handlingen som ger filmen en känsla av gamla Hitchcock-filmer fungerar utmärkt. Trots att Cronenberg väljer att nå ut till en bredare publik, drabbas inte hans sinne för film och det respekterar jag verkligen.