A Tale of Two Sisters

Den asiatiska skräckvågen fortsätter till synes utan att tappa fart. Här kommer ytterligare ett exempel i genren, denna gång från Sydkorea. Delvis följer den också stilen vi vant oss vid genom filmerna från Hong Kong och Japan.
“A Tale of Two Sisters” handlar om två systrar som suttit på mentalsjukhus. De återvänder till sitt barndomshem där deras far och styvmor tar emot. Direkt känner systrarna olust inför den glättigt trevliga styvmodern och snart börjar också mystiska saker hända i huset. Saker som tycks ha att göra med systrarnas döda mor.

Till en början tycks “A Tale of Two Sisters” följa den asiatiska skräckmallen helt med förfädernas andar som återvänder för att skrämma livet ur de levande. Men allt eftersom filmen går framåt lämnas detta tema mer och mer. Filmen gör ett par vändningar som påminner i alla fall mig om M. Night Shyamalans filmer, inte minst “Sjätte sinnet”. Det är också lite där jag tycker att filmens svaghet ligger. Jag har ingenting emot överraskande vändningar, långt ifrån. Men innan den här filmen är färdig har de vänt ett par varv och krånglat till intrigen lite för mycket. Även om jag i slutändan förstår filmen blir det onödigt rörigt och dessutom utdraget, vilket stör upplevelsen.

I utförande är det här asiatisk skräck enligt mall 1A. Det vill säga, stämningsfull musik som stiger och stiger till det smäller till ordentligt. Huruvida man gillar den här typen av krypande skräck som slutar i chock-effekter är naturligtvis upp till var och en att avgöra. Personligen känner jag att jag sett det för många gånger för att det ska kännas riktigt spännande. “A Tale of Two Sisters” är ett hyfsat bidrag till genren. Snyggt gjord, lite småläskig stundtals, men onödigt rörig och på tok för lång. Ska jag kunna uppskatta de asiatiska skräckfilmerna ordentligt måste de börja bryta mallen och överraska mer. Vi har redan sett Dark Water och Ringu, nu behövs något nyskapande!