Alla kungens män

För 57 år sedan fick Robert Rossen, regissören bakom originalet till “Alla kungens män” kliva upp på Oscarsscenen och ta emot en statyett för årets bästa film. Nu har det gått några decenier och en känd skara skådespelare har gått ihop och gjort en nyfilmatisering av den populära filmen från 1949. Tyvärr kan jag utan minsta tvivel säga att regissören bakom denna film, Steven Zaillian, inte kommer att få göra samma sak som Rossen gjorde för 57 år sedan.
Willie Stark är en politiskt engagerad man i övre medelåldern, och även en stark förespråkare för att de lägre samhällsklasserna ska få det bättre. När han slutligen får möjlighet att göra politisk karriär på allvar tar han chansen utan att ens fundera. Han ger sig ut i landet och berättar om sina planer att förbättra levnadsstandarden för de folkgrupper som har det sämst. Och det tar inte lång tid förrän han når sitt mål – att bli guvernör. Tyvärr går saker och ting inte alls så lätt som han från början hade räknat med.

Sean Penn är en av få skådespelare som i princip kan ta sig an vilken roll som helst och ändå göra det bra. Det spelar ingen större roll ifall det handlar om en utvecklingsstörd far, som i “I am Sam”, eller som i detta fallet en smått överviktig, småstressad, vilt gestikulerande man. Han lyckas bra även denna gång, som alltid. Det gör även Jude Law, Anthony Hopkins, Kate Winslet och resten av den namnkunniga rollistan. Ingen gör någon “tappa hakan”-prestation, men det är inte heller skådespelarnas fel att filmen aldrig blir bättre än vad den är.

“Alla kungens män” är i grunden en viktig film, som behandlar en rad viktiga ämnen. Det är därför tråkigt att man aldrig lyckas göra det så intressant som man skulle kunna göra det. Filmen utspelas till exempel inte ur huvudkaraktärens synvinkel, utan från hans närmaste vän och kollegas. Av förståliga skäl är man som publik dock inte intresserad av vad denna person är med om och tycker om saker och ting. Vi vill veta hur Willie Stark känner när han går upp på scenen och håller tal inför tusentals människor, inte vad hans vän känner. Och på samma sätt fortsätter filmen rakt igenom. Visuellt sett finns det inte mycket att klaga på, men det blir aldrig speciellt intressant, och som åskådare blir man aldrig tillräckligt nyfiken på vad som ska komma att hända.

Tyvärr är en stor skara kända skådespelare, ett par viktiga budskap, och en visuellt ganska bra film, inte tillräckligt för att “Alla kungens män” ska vara värt ett biobesök för 85 kronor. Hyr originalet istället så sparar du både tid och pengar.