Allt om min buske

Svensk film vacklar fram utan ljus i sikte. “Allt om min buske” utger sig för att vara “en sexkomedi i trädgårdsmiljö” – men är egentligen ingetdera.
Nils och Karin flyttar till vad som skulle kunna vara ett villaområde, men likväl en idyll ute på landet. Deras äktenskap knakar i fogarna och flytten ska ge dem en nystart. I huset intill bor systrarna Isabel och Lily. Systrarna sköter och förvaltar en magnifik trädgård och livnär sig på att arrangera guidade turer genom den. När Karin möter systrarna vänds hennes vardag upp och ner och tar oväntade vändningar. Och vad ska Nils görs när hans fru ifrågasätter sin sexuella läggning?

“Allt om min buske” har en titel som anspelar på sex. Sex säljer. Men filmen i fråga handlar inte om sex och anspelar sällan på det. “Allt om min buske” är en film om de som genomgår en medelålderskris. Det är de, om någon, som ska se filmen.

Men, ingen ska egentligen behöva genomlida 100 minuter då svensk film fortsätter att visa upp sin mörkaste sida. Filmen driver aldrig i någon specifik riktning, förvånar aldrig och lyckas inte ens med det essentiella – att underhålla. Det är en film med en utmanade titel, men bakom fasaden döljer sig en film som aldrig vågar provocera, reta upp och trotsa de filmiska normer vi har satt upp i det här landet.

Och mitt i alla klumpiga försök att underhålla har man av någon outgrundlig anledning köpt in musik som går varm i indiekidsens ipods. Franska Nouvelle Vague spelar I melt with you och Tunngs cover på Bloc Partys The Pioneers används också för att lätta upp stämningen. Det är svensk film, med fransk och brittisk popmusik – var finns logiken i det? Finns det inte tillräckligt bra musik på svenska?

Med platta karaktärer som aldrig för ett samtal som riktiga människor vill du aldrig tro på vad du ser. “Allt om min buske” är värdelös fiktion.