Apocalypse Now

Inspelningen av “Apocalypse Now” blev likt Vietnamkriget ett helvete för alla inblandade. På pappret skulle inspelningen endast ta sex veckor men kantades av missöden och slutfördes först efter sexton månader. Bland annat förstördes filmteamets utrustning i en tropisk orkan och när Marlon Brando dök upp var han försenad, överviktig, berusad och erkände att han varken hade läst manuset eller boken “Heart of Darkness” som filmen är baserad på. Flera av skådespelarna var drogade eller fulla framför kameran och Coppola själv ska tydligen ha övervägt självmord vid ett flertal tillfällen under inspelningen. De 200 timmar film som spelades in klipptes slutligen ner till 153 minuter, och 2001 släpptes “Apocalypse Now Redux”, en förlängd version av originalfilmen med femtio minuter tillagd speltid.
Vietnamkriget rasar när den utbrände kaptenen Benjamin Willard (Martin Sheen) blir tilldelad ett annorlunda och hemligt uppdrag. Han ska tillsammans med ett gäng udda figurer bege sig uppför floden Nung i en patrullbåt för att lokalisera och eliminera Överste Kurtz (Marlon Brando) som har samlat lokalbefolkningen till en privat armé och dödat civila. Under färdens gång smyger sig galenskapen allt närmare, och allt eftersom bryts soldaternas psyken ner till den grad att det blir osäkert om de kan utföra sitt uppdrag.

Såg man “Apocalypse Now” för länge sedan kommer man med största sannolikhet fortfarande ihåg den klassiska scen där amerikanska attackhelikoptrar beskjuter en by till tonerna av Wagners “Ride of the Valkyries”. Den scenen är förmodligen den bästa i hela filmen och kombinerar häftiga actioninslag med svart humor och innehåller den kultförklarade repliken “I love the smell of napalm in the morning”. Omgivningarna är oerhört vackra och vi slipper i princip helt den stereotypa bilden av sydostasiatiska städer, till förmån för böljande djungellandskap, ofta filmade inifrån helikoptrar vilket ger en svindlande känsla, eller från huvudpersonernas flodbåt vilket ger upphov till en viss klaustrofobi. Stridsscenerna är få, men välgjorda, och Coppola har snarare fokuserat på väntan mellan striderna och känslan av osäkerhet som sakta men säkert smyger sig allt närmare sällskapet som mot filmens slut har förvandlats till oigenkännlighet.

Personligen tycker jag att Marlon Brandos insats är en mycket tveksam prestation, långt ifrån hans mästerliga tolkning av Don Vito Corleone i “Gudfadern” från 1972. Kanske var jag för trött när jag såg filmen, men när han väl dyker upp är det svårt att binda sig till honom efter att under två och en halv timme ha följt ett helt annat gäng karaktärer som det är betydligt lättare att sympatisera med. Den mest välgjorda karaktären är i mitt tycke den surfintresserade och småtokige befälhavaren Bill Kilgore, spelad av Robert Duvall, som tack vare en rejäl dos humor blir ett nöje att beskåda. Martin Sheens son Charlie Sheen spelade senare huvudrollen i den sevärda “Hot Shots 2”, där det parodieras flitigt med “Apocalypse Now”.

“Apocalypse Now” är definitivt en av de filmer man helt enkelt måste se minst en gång i livet och är utan tvekan ett stycke klassisk filmhistoria. Inte världens bästa krigsfilm, men helt klart den bästa som skildrar Vietnamkriget.