Aristocrats

“The Aristocrats” är filmen om världens snuskigaste skämt. Skämtet som är så pass grovt att det aldrig berättas för publiken utan bara dras mellan komiker när ingen annan lyssnar. Alla komiker känner till det i en eller annan form och nu får även vi vanliga dödliga chansen att bekanta oss med det.
Filmen är en samling ihopklippta intervjuer där en mängd kända komiker får chansen att uttala sig om hur de kommit i kontakt med världens snuskigaste skämt. De flesta får dessutom chansen att själva berätta sin egen version av skämtet “The Aristocrats”. Det har en bestämd början och ett bestämt slut, men däremellan utformas det av berättaren själv. Som regissören tillika komikern Paul Provenza förklarar har Aristocrats-skämtet blivit en modern muntlig tradition, en vandringshistoria som säger lika mycket om berättaren som om samhället. Filmen berättas i en dokumentär stil där intervjuaren tar en tillbakadragen roll och låter objektet komma till tals. Klippen är snabba och tempot högt. När filmmakarna kallar Aristocrats-skämtet för världens snuskigaste är det inte så överdrivet som man skulle kunna tro. De teman som används är oftast incest, sex, tidelag och avföring. Självklart kan man fråga sig om filmen egentligen mer är ett sätt att få utlopp för det barnsliga tvånget att skrika fula ord än en dokumentär om en modern muntlig tradition. En vettig motfråga är då om det spelar någon roll. Roligt är det i alla fall på flera plan och helt olikt allt annat jag sett. Att människor som inte klarar grova ord bör hålla sig ifrån denna film är underförstått.

Humorn påminner många gånger inte så lite om exempelvis “South Park”. Snusk och fula ord rabblas i osannolik takt och det blir så sjukt att man inte kan låta bli att skratta trots att skämten egentligen är mer vidriga än roliga. Av detta förstår de flesta också att det här inte är en film för den kräsmagade eller känsliga, säkerligen kommer många inte heller förstå sig på humorn. Men för den som tillåter sig att roas av både högt och lågt finns många gapskratt att hämta i “The Aristocrats”. De snabba klippen blir något påfrestande i längden och lite mer struktur hade gynnat filmen, men resultatet är ändå unikt och många gånger sanslöst underhållande. En blivande klassiker?