Publicerad kl 00:00 den 18 okt 2008

av

Vincent Larsson

vlarsson@cine.se


Det bildligt mystiska, det gömt filosofiska har alltid varit mig ett intresse. Så en regnig dag då jag springer förbi tysta bilar på en full gata förväntar jag mig inget av det. En ensam regndroppe silar ner från mitt dyblöta hår och träffar biljetten jag håller fram. Ett vemodigt leende visas, biljetten rivs. I den tysta lilla salongen sitter tre vuxna par, jag sätter mig ner och bryter mönstret. Det blir mörkt. ”Vozvrashcheniye” dyker upp och filmen börjar.
En upplevelse definieras av beröringen. Aldrig har jag känt så mycket för en film, av en film. En upplevelse lämnar vanligen ett minne, den här förändrade. Allt utanför de fyra kanterna svartnade, det var bara jag och filmen. Återkomsten gav mig en teater i form av agerandet, tavlor i form av fotot, nyans i form av musiken och konst i form av helheten.

Filmen handlar om en far som kommer tillbaka till sina två söner efter tolv års frånvaro. I kort är detta hela filmen, för att så rak är den, om man räknar bort det gömda. Samma synopsis kan även avläsas på ett annat sätt; Sovjet kommer tillbaka till det delade, oeniga Ryssland efter tolv års frånvaro. På detta sätt kan man avläsa hela filmen, att allt bara är en vacker skepnad för den mörkare skuggan.

Dramaturgin lekte med mig, fotot visade mig.

I en scen från filmen ligger mamman, som inte heller har sett eller hört från pappan på tolv år, i sin säng. Hon ligger där med ett ljusblått silkestäcke över sig och det kalla ljuset från fönstret förmedlar känslan av det nya, det orörda. I samma rum ser man en silhuett av pappan som står i badrummet, silhuetten kastas på en gammal grå stenvägg. Dessa kontraster gör att det visuella inte bara är ett verktyg för att berätta historien, det är en del av berättelsen. Stämningen som denna film skapade, tiden och rummet denna film delade in, kan bara förklaras genom filmens innersta väsen. Denna film balanserar så minutiöst på gränsen mellan allegori och realism, precis som livet, och om det är något som berör så är det en spegel.

En konstupplevelse kan aldrig vara förutbestämd.

Återkomsten

Regi

Andrei Zvyagintsev

Skådespelare

Ivan Dobronravov,
Konstantin Lavronenko,
Natalya Vdovina,
Vladimir Garin

Genre

Drama, Mystik, Thriller

Originaltitel

Возвращение

Premiärdatum

7 juli, 2003

Språk

Ryska

Längd

105 minuter

Produktionsår

2003