Austin Powers In Goldmember

Den tredje Austin Powers-filmen känns föga överraskande inte särskilt fräsch, vilket ju uppföljare sällan känns. Men de som älskade de första två filmerna kommer nog inte ha något emot denna.
Den holländska superskurken Goldmember har skapat en maskin som drar åt sig asteroider så att de kommer på kollisionskurs med jorden. Dr. Evil finner uppfinningen vara genialisk och slår sig således sig ihop med Goldmember. De kidnappar Austins pappa Nigel och för honom tillbaka till år 1975, där Goldmember är discokungen nr. 1. Austin beger sig även han tillbaka i tiden där han träffar Foxxy Cleopatra (Beyoncé Knowles), och tillsammans tar de upp jakten för att rädda Austins pappa och världen.

Inledningen av filmen är fantastiskt underhållande. Det hela drar igång med att vi får följa inspelningen av filmen (i filmen) om Austin Powers liv där Tom Cruise spelar Austin, Gwyneth Paltrow Austin-brud, Kevin Spacey Dr. Evil och Danny DeVito MiniMe (DeVito är perfekt i rollen!). Spielberg frågar den närvarande Austin vad han tycker om det han ser, Austin anser att det saknas “mojo” och drar igång ett fantastiskt musikalnummer som slutar med att Britney Spears försöker skjuta honom med sina bröst, varpå hennes huvud exploderar (!). Mycket roande. D

et finns utöver inledningen ett antal scener och skämt som är riktigt underhållande, bland annat när Dr. Evil och MiniMe rappar i fängelset, när Dr. Evils söner Scotty och MiniMe tävlar om hans uppmärksamhet, samtliga där Mini-Me slåss och ramlar och har sig. Men trots dessa och att Mike Myers nya rollkaraktär Goldmember är en fullträff samt att Michael Caine är rolig som Austins pappa är filmen väldigt ojämn.

En stor del av vad som ska vara roligt är bara trist. Inte för att det är kiss och bajshumor, inte för att det är för löjligt, inte för att det är sexistiskt. Bara för att det är trist, enformigt och ogenomtänkt. Jag skrattade dock en handfull gånger, vilket är mer än jag gjort åt de flesta andra trista komedier som kommit på sistone.