Publicerad kl 00:00 den 29 Okt 2008

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


Det finns två Tina Fey; den briljanta och den kommersiella. Den ena gör enastående avsnitt av 30 Rock och gästinhopp på Saturday Night Live. Men den andra Tina Fey är inte lika hipp, hon skriver filmer som ”Mean Girls och gör simplistiska formelkomedier.
Det finns så mycket briljans inom Tina Fey att hon inte ska behöva göra formellojala komedier hon inte själv har skrivit. Det är nästan genant att se Fey leverera repliker hon egentligen tycker är banala och aldrig någonsin hade accepterat i sin tv-serie. Feys blotta närvaro gör

Amerikansk populärkultur (inte minst Feys tv-serie) visar ofta en bild av framgångsrika kvinnor som helt saknar social samvaro med andra kvinnor. Deras liv kretsar kring deras karriär. Och så vill de ha barn, såklart. Att kombinera barn och karriär är en svår ekvation och i det här fallet blir Feys enda alternativ att använda sig av en surrogatmamma för att föda sitt barn.

Större delen av filmen går ut på att vi vet allt, men karaktärerna vet ingenting och för att skapa någon slags twist vägrar alla karaktärer säga de mest uppenbara till varandra. Bakgrundhistorier eller ens enkla förklaringar till varför folk gör som de gör är helt obefintliga och inte ens något så grundläggande som Feys drivkraft till att ha ett barn får vi veta, vilket gör det svårt för oss att ens bry oss om hon får sin vilja igenom.

Inom sport brukar man säga att motivation slår klass. Samma gäller inte inom filmvärlden. Fey och Poehler gör sitt bästa för att skapa någon sorts gnista av Michael McCullers ord, men orden förbli ord och skämten uteblir.

Baby Mama

Regi

Michael McCullers

Skådespelare

Amy Poehler,
Dax Shepard,
Greg Kinnear,
Maura Tierney,
Romany Malco,
Sigourney Weaver,
Steve Martin,
Tina Fey

Genre

Komedi

Originaltitel

Baby Mama

Premiärdatum

23 april, 2008

Språk

Engelska

Längd

99 minuter

Produktionsår

2008